På söndagseftermiddagen fortsätter Allsvenskans sjunde omgång när Östersunds FK tar emot Bajen på Jämtkraft Arena. Det senaste mötet lagen emellan var ju gruppfinalen i Svenska Cupen, där ÖFK vann med 1-0 – och så småningom tog hem hela turneringen, den 20 år unga föreningens första titel. Närmast kommer ÖFK från sanslösa 4-4 i Borås – här lär du känna motståndet närmre inför dagens match.

Östersunds FK bildades 1997 när Ope IF och IFK Östersund slogs samman, och som oftast vid fusioner var målet ett elitfotbollslag under gemensam fana. Så skulle det också bli – ÖFK gör nu sin andra säsong i Allsvenskan och kan dessutom titulera sig mästare i Svenska Cupen. Resan dit blev dock rätt så mödosam. Visserligen nådde ÖFK kvalspel till Superettan redan hösten 1999, men då blev det förlust. För det övermäktiga motståndet stod Café Opera, som ju också bytt skepnad genom sammanslagningar och i nutid går under namnet AFC Eskilstuna.

ÖFK blev kvar i tredjedivisionen fram till 2010, då man efter ett par mirakelbetonade upphämtningar på hösten inte längre kunde klamra sig fast. Så sent som 2011 spelade man alltså Division 2-fotboll. ÖFK blev inte långvarigt på fjärde serienivån – engelske Graham Potter tillträdde som tränare och laget vann serien överlägset. Och nästa sejour i Norrettan blev även den bara ettårig – uppflyttning till Superettan direkt. Ope hade sedan tidigare varit uppe på samma nivå, där man bland annat besegrade Hammarby i premiären 1993, men sedan den säsongen hade Jämtland aldrig haft ett elitfotbollslag.

Och efter att ha hotat Hammarby i Superettans toppstrid 2014 tog man ju steget upp året därpå. Redan under debutsäsongen i finrummet hamnade ÖFK på övre halvan och det var inte bara detta som imponerade på den allsvenska publiken – laget lyckades dessutom hålla fast vid den konstruktiva och sevärda fotboll som tagit dem från möten med Anundsjö IF och IF Älgarna till matcher mot Bajen och Malmö FF på bara fem år.

Potter har inte behövt genomlida någon större åderlåtning av truppen under vintern, men fortfarande har ÖFK inte de musklerna som krävs för att stå emot fullt ut – viktige mittfältaren Alex Dyer lämnade för Elfsborg. Erfarne mittbacken Walid Atta fortsatte karriären i Saudiarabien, där han också är född. Ett par breddtapp blev det också – amerikanske anfallaren Andrew Stadler valde Dalkurd och ytterbacken Stefan Karlsson hamnade i Jönköpings Södra.

Snabbe yttern Johan Bertilsson hämtades från degraderade Gefle medan hårdföre mittfältaren Tom Pettersson värvades från Göteborg. På innermittfältet ska han sällskapa med den betydligt mer tekniskt lagde Darijan Bojanić, men än så länge har det blivit sparsamt med speltid för lånet från Helsingborg. På lån spelar även högerbacken Tim Björkström, som väntas ansluta permanent framöver då han sitter på ett utgående kontrakt med Djurgården.

Efter avancemanget till kvartsfinal i Svenska Cupen, på Hammarbys bekostnad, fick heller inget annat lag stopp på ÖFK-framfarten. Trelleborgs FF på hemmaplan blev en munsbit i kvartsfinalen (4-1), och efter två mål av Saman Ghoddos på Hisingen skickades också regerande mästarlaget Häcken ut (3-1). Finalen i mitten av april, mot Norrköping, slutade i ännu en eftertrycklig triumf när kapten Brwa Nouri lyfte föreningens första trofé. (En anmärkningsvärd parentes i sammanhanget: vid ställningen 4-1 och med 89 minuter spelade gjorde Potter ett byte – och snarare än att Bobo Sollander, som representerat ÖFK sedan 2006 och är den ende som varit med på hela resan uppåt, symboliskt fick känna på segersötman inför 8369… så valde tränaren att kasta in Björkström, som då befunnit sig i klubben på lån i 13 dagar. Mer provocerande för undertecknad än lasershower, fastighetsaffärer och klackens lite frikyrkliga godhetsaura.)

Seriespelet inleddes desto knackigare, med förluster i Halmstad och Örebro, medan det på hemmaplan visserligen blev två segrar mot ”Peking” på fyra dagar då seriemötet stod just före cupfinalen på spelprogrammet – 1-0 här – men även ett sent tapp till 1-1 mot ”Blåvitt”. De senaste två omgångarna tycks det dock ha lossnat spelmässigt. Borta mot AFC gjorde Jamie Hopcutt, den kreative engelsmannen som varit viktig under klättringen men skadad hela fjolåret, comeback. Detta blev lyckat – mål direkt. En landsman på det offensiva mittfältet var dock ännu värre; Curtis Edwards nätade två gånger om. 3-0-ledningen redan i paus var aldrig hotad, även om jumbon fick in ett tröstmål.

Och bortamötet med Elfsborg senast är ju ett kapitel för sig. ÖFK trycktes ner i skorna ordentligt, när Dyer nätade på de tidigare lagkamraterna, redan sex minuter in. Man hade kunnat kalla det en tavla av Gefle-lånade Andreas Andersson, vars slarviga uppspel gick rakt i gapet på de gulsvarta, men det vore kymigt eftersom målvakten reparerade med en otrolig dubbelräddning innan Dyer hittade rätt. Ett större frågetecken kan i så fall sättas för Douglas Bergqvists sloppy defending när IFE utökade till 2-0. Och för fem av sex ÖFK-spelare i offensivt straffområde, i minut 62 – den ende som inte slutade spela och istället signalerade för hands var Bertilsson, som föredrog att skicka in reduceringen. Inbytte kraftpaketet Alhaji Gero jobbade sedan fram Ghoddos till 2-2, innan Hopcutt nickade in ledningsmålet i 85:e, när Elfsborg nyligen drabbats av en utvisning. Och när Hopcutt i nästa anfall ordnade tvåmålsledning på en felaktigt dömd straff borde saken förstås ha varit klar, men ÖFK föll ihop på tilläggstid. Pettersson sparkade hål i luften vilket öppnade för reduceringen, och Bergqvists klumpiga duellspel gav domaren möjlighet att utdöma en kompensationsstraff – raset till 4-4 fullbordades. Dessutom protesterade sig Ghoddos till gult kort, hans tredje för säsongen.

Med tabellraden 2-2-2 är ÖFK, logiskt nog, placerat i mitten av tabellen. Åttan lär vara hyfsat revanschsugen efter i tisdags, och förutom avstängde nyckelfiguren Ghoddos är det ett gynnsamt rödsvart truppläge inför hemmamatchen mot Bajen, även om frågetecken finns för mittbacken Sotirios Papagiannopoulos som har problem med ljumskarna. Även de grönvita lär ju vara skapligt taggade inför den på senare år svårlösta uppgiften, och visst är det något av en tränarduell som stundar.

Foto: Bildbyrån