Det går onekligen undan i ÖFK. Från halvdan fusion i fjärdedivisionen till bortaseger mot Arsenal på sju år. Under våren har klubben tappat sin framgångsrike tränare och fått stora rubriker för allt annat än sportsliga prestationer. Många undrar var ÖFK tar vägen nu. Det vet ingen, men här är en titt på historiken och nuläget för de rödsvarta inför i kväll, när det äntligen är dags för Bajen i Allsvenskan igen.

I och med Europa League-framgångarna har den korta ÖFK-historiken dryftats många gånger om på olika håll, men en snabb genomgång får det lov att bli även här. Klubben bildades hösten 1996, i samverkan mellan IFK Östersund och Ope IF, som släppte på sin mångåriga rivalitet för att bana väg för den elitklubb som man inte längre ansåg sig kunna aspirera på att bli själva.

ÖFK grejade kvalplatser från Division 2 upp mot Norrettan, som då var andradivisionen, såväl 1998 som 1999 – dock blev Gefle respektive Café Opera för tufft. Laget etablerade sig på övre halvan och vid serieomläggningen 2006 kvalificerade man sig för den nya tredjedivisionen. Där var ÖFK på vippen att åka ur fyra år på raken, och 2010 kom degraderingen. Det blev ändå en tydlig vändpunkt; Daniel Kindberg tog över som ordförande och Graham Potter rekryterades som tränare.

Och då gick det som bekant undan. Britter, sydkoreaner och mexikanare rekryterades. Och ghananske anfallaren David Accam såldes till Helsingborg som dyraste Division 1-spelare någonsin, men ÖFK gick ändå upp i Superettan, efter 1-0-bortaseger mot Sirius i slutomgången. Ambitionerna och svansföringen höjdes än mer, samtidigt som klubben förstås också uppmärksammades bredare. Tiondeplaceringen under debutsäsongen – då Modou Barrow såldes till Swansea för stora belopp – följdes av uppflyttning 2015, vilket gjorde ÖFK till första jämtska klubb i finrummet, tillika den första från Norrlands inland.

ÖFK:s första match i Allsvenskan spelades mot Hammarby, ett 1-1-möte inför 31 756 på Tele2 Arena, som gav eko runt om i landet i och med de rödsvartas frejdiga och oblyga anfallsfotboll. Lite överdrivet, tyckte vi grönvita under hela våren, men ÖFK bärgade en åttondeplats. Och inte minst en gruppspelsplats i Svenska Cupen – som ju gav finalseger mot Norrköping inför rekordpublik (8639) på Jämtkraft Arena, och ett kontinentalt äventyr som tog slut först i sextondelsfinalen mot Arsenal.

Den framgångsspäckade sagoresan, med uppmärksammade kultursatsningar och obändig positivism hos hemmapubliken, har dock fått sig en törn på senare tid. I april anhölls Kindberg misstänkt för ekonomisk brottslighet. Styrelseordföranden, som även är fotbollsansvarig, säger sig ha tagit timeout från nämnda roller under brottsutredningens gång.

I slutet av maj såldes stabile backbjässen Sotirios Papagiannopoulos till FC Köpenhamn och några dagar senare kom den oundvikliga smällen för ÖFK. Potter blev ny chefstränare i Swansea – och med sig dit tog han såväl assisterande tränaren Billy Read som chefsscout Kyle Macauley. Häromdagen skrev Ken Sema, som var nära en VM-plats, på för Watford (därmed tjänade det ingenting till för Bajens del att yttern varit avstängd i dag). Fler ryktas bort, men än så länge finns Irans VM-inhoppare Samman Ghoddos kvar – även om det så sent som i går pratades om 40-miljonersbud från kontinenten.

ÖFK, som haft en ganska turbulent vårsäsong, har inte alls kunnat motsvara de högt ställda inhemska förväntningar som en bortaseger mot ”Gunners” för med sig. Tabellen haltar och jämtarna har någon match tillgodo på lagen närmast ovanför, men huserar på en tiondeplacering inför kvällens match.

Serieproblemen började direkt. ÖFK blev nollat av Djurgården, Dalkurd och Örebro – enda segern i inledningen tog man mot Göteborg. I sjätte omgången väntade, lägligt nog, nykomlingen BP på bortaplan och 4-0 på Grimsta gav ÖFK lite arbetsro. Den positiva trenden var begynnande, men segern följdes av 0-2 mot Norrköping, och först efter 1-1 i en väl genomförd bortamatch i Solna började ÖFK rada upp segrar: 3-2 i Sundsvall, 5-2 mot Sirius och 2-0 mot Häcken. Uppehållet kom inte så värst lägligt – särskilt som det alltså innebar en övergångsperiod med flertalet kännbara tapp.

Vem är det då som tar sig an det till synes hopplösa uppdraget att ersätta staty-mässige Potter? Det återstår att se. Tillfällig huvudtränare är Ian Burchnall och vid hans sida finns Brian Wake, lika 35-årig och engelsk han. Burchnall, som ska leda ÖFK i kväll och mot Malmö FF, har fått sin tränarerfarenhet i Norge där varken han eller Fredrik Torsteinbø kunde rädda kvar Viking i finrummet. Wake gjorde Superettan-debut mot Bajen, värvad till Umeå efter 24 mål i tvåan för ÖFK, och har sedan 2014 tränat samarbetsklubben Ytterhogdal.

Duon har till en början samlat laget för ett träningsläger i Danmark, med två matcher mot lag från värdlandets högstaliga, Odense och Vejle – 0-2-förlust respektive 2-2. Senast skadade sig Aly Keita i axeln, men någon fara för spel mot Hammarby ska inte föreligga. Missar matchen gör däremot knäskadade Ludvig Fritzson.

Här köper du biljett till Hammarby-ÖFK!

Foto: Bildbyrån