Det var kanske lite väl dukat för en klar trepoängare, med formkurvor i åtanke och välfyllda läktare, en av årets sista högsommardagar. Istället blev detta en tålamodsprövande tillställning med mardrömsupplösning, som Hammarby alltså gick tomhänt ifrån – efter grönvitt 1-1-mål i 89:e och omställning till 1-2 då allt tillgängligt flyttats fram för vidare forcering.

Tränarstaben valde till dagens match att, efter David Conchas fina inhoppsprestation i Varberg, spela det spanska nyförvärvet från start till höger i offensiven. Annars var startelvan densamma som i föregående 3-0-vinst. Efter att över 22 500 tagit emot den grönvita uppställningen med sedvanlig skönsång, så blev på något sätt den omedelbara matchinledningen en fingervisning om vad som komma skulle.

För redan i andra spelminuten tog sig ett frimodigt inledande Värnamo till det som länge och väl var matchens hetaste målchans. Ajdin Zeljkovic hade efter målspottande i moderklubben Gunnilse inte fått till det framgent i karriären – i klubbar som GAIS, Ljungskile, Oddevold och Lindome – men närmast kommer late bloomern från 26 baljor på en och en halv Superettan-säsong i Örgryte vilket förstås gett eko. Dessvärre blev det mot Hammarby som 24-åringen öppnade sitt allsvenska poängkonto, om än inte via denna tidiga möjlighet, eftersom Davor Blažević hann sprattla till och få bollen över via ribban då Zeljkovic nypt till.

Efter halvannan minut av frejdig bortaröd matchupptakt tog Bajen därefter över eftertryckligt, men utan att få fram så värst mycket i lägesväg. HIF hade förvisso ett sjok situationer kring offensivt straffområde och ytterligare ett knippe sekvenser in mot boxen, men det hettade alltså inte till nämnvärt. Gästerna drabbades av ett ovälkommet avbräck men en vältajmad andningspaus, då Albin Lohikangas – Gefle-bekanting värvad som ersättare för skadade vänsterbacken Francis de Vries – själv gick sönder. Ommöbleringen skapade dock inte nämnvärd oreda. Det var först med 40 respektive 45 minuter på matchuret som Pilip Vaitsiakhovich i bortaburen sattes i arbete – av Shaquille Pinas och Abdelrahman Saidis fräsande distansskott som fick vitryssen sträcka ut ordentligt. Lagen gick till paus i 0-0-läge.

Till andra halvlek fanns en annan offensiv frenesi där från start och dessa 45 minuter blev, i stora drag, en lång pärs för gästerna. Och nu lät de tydliga chanserna inte vänta på sig. Simon Sandberg hittade Nahir Besara, och keepern klarade. Jeppe Andersen hittade Gustav Ludwigson, som också han fick se sitt näravslut räddas. Och så spelade Besara fram Saidi till en praktmöjlighet, där någon centimeter fattades; det rappa skottet tog i ribbans undersida men studsade ner på fel sida om mållinjen. Allt detta inom de inledande fem minuterna.

Där hade också Andersen, återigen bland de bättre av planens aktörer, varnats. Och ytterligare fem minuter in var det inte mil ifrån att Jeppe skulle fått syna ett andra gult kort då han släppte sin omställningshotande motståndare just i rättan tid. Martí Cifuentes grämde sig på presskonferensen över att han i 60:e minuten tagit av dansken – Alper Demirol ersatte medan Concha lämnade plats för Bubacarr Trawally – fast i stunden kändes beslutet knappast orimligt.

Det gick lite knackigare spelmässigt en period vid halvlekens mitt, med felbeslut framemot offensiv tredjedel, men såväl Darijan Bojanic som Demirol vann kvickt tillbaka de tappade bollarna. Och överhuvudtaget bet återerövringen allt bättre. Värnamo hade stundtals inte bara elva man på rätt sida utan också elva gubbar i eget straffområde, och det började kännas som en tidsfråga innan smålänningarnas ork skulle ta slut då man aldrig fick vila med bollen eller hota med minsta tendens till kontring. Ungefär i denna veva började emellertid tålamodet på läktarplats att tryta. Bajen ger onekligen nya nyanser av känsloyttringar oavsett hur många årtionden man gjort som supporter eller skribent, och åtminstone för undertecknad blev det något nytt, då burop hördes… då Hammarby hade bollen i offensiv halvmåne, vid 0-0, med 25 minuter kvar.

Den chans som mer än någon annan borde ha resulterat dök upp i 67:e, då bollen damp ner rätt för Besara efter ett fint Pinas-inlägg. På något sätt fick Vaitsiakhovich skottet, från ett par meter, på sig. Och med 69 minuter på uret såg Trawally ut att friställa Ludwigson – som fick en liten knuff så att keepern kunde skopa upp bollen. Det hade varit en hårt dömd straff om visslan kommit, men en rimligare än den som följde i slutminuterna.

Om det varit otåligt bland publiken tidigare, så kulminerade allt fullkomligt då det var tänkt att Värnamo skulle genomföra ett dubbelbyte i samma spelminut, den 72:a, som Saidi och Sandberg fick lämna plats för Joel Nilsson och debuterande Veton Berisha. Smålänningarna lyckades på något sätt förhala detta moment så pass att man var färdiga först i 75:e. Vad värre var, så togL Värnamokamraterna ledningen – i 76:e. Man kan ju vara färgad och osvuret är bäst, men frågan är om Marcus Antonsson inte var förste IFK-spelare att ha bollen under kontroll på offensiv planhalva i halvleken. Det bekom honom nog inte nämnvärt, då friläget som uppstod efter grönvitt bolltapp förvaltades, med ett otagbart skott till vänster om Blažević. Och hundratalet på bortasektionen, som dittills suttit artigt och tyst med mössan i hand, tog plötsligt ton.

Jakten på målet blev således istället en jakt på målen… och Hammarby lyfte fram det mesta. Varje medel var givetvis gångbart nu, vilket Trawally visade då han cyniskt ordnade frispark till vänster om straffområdet – och i lyftningens efterdyningar tvingade gambiern fram en fotparad. Berisha såg ut att vara först på returen men hölls, med lagliga medel enligt domarteamet, undan. Besara fick strax därpå ett liknande läge och hans avslut var mer välplacerat, men inte hårdare än att det limmades. Lätt såg också Nilsson ut att gå omkull i 88:e, och bortakaptenen Freddy Winsth fick straffdomslutet emot sig. Besara var säker från elva meter och forceringen för det andra av de där nödvändiga målen fortgick.

Men det hela tog en ända med förskräckelse. Värnamo hade ett andra omställningsläge i sig och då Abdussalam Magashy tilläts slå omkull hemjobbande Demirol utan åtgärd, så blev valmöjligheterna och ytorna för bolltransporterande Edvin Becirovic extra fördelaktiga. Väl framme i inläggsläge till höger är det, efter den tveksamma upprinnelsen, ändå svårt att säga något annat än att 1-2 var ett klassmål. Lyftningen fick Antonsson på läppen, och volleyn dundrades in via ribban. Alper hade inget för protesterna och varnades rentav. De två återstående tilläggsminuterna kunde gästerna trasa sönder. Nu gäller det att återigen reagera väl på en nollpoängare mot denna nykomling.

Till att börja med väntar, nästa söndag och återigen med 15.00 som avsparkstid, GIF Sundsvall på hemmaplan. Gör som över 20 000 och säkra din biljett på den här länken!

Foto överst: