Hammarby skapade på ett sätt, som det brukar heta, tillräckligt för att göra åtminstone en balja i kvällens bortamöte med nästjumbon. BP svarade för en heroisk försvarsinsats och som om det inte räckte med den egna grönvita oförmågan, så hade hemmalaget också marginaler med sig. Vilde Hasund kunde ha fått straff med sig, Maika Hamano borde definitivt ha fått det, och Bajen hade två bortdömda kantbollar i nät.

Matchkrocken till trots var det en skapligt välbesatt och sedvanligt högljudd kortsida som mötte Hammarby, då laget klev ut på Grimstas regnsnabba konstmatta för att bygga vidare på trenden med en tänkt trepoängare mot bottenlaget från andra ändan av linje 19. Och visst skulle det gå vägen, även med en krasslig frånvarande trio och utan Ellen Wangerheim, som skulle återvända till arenan där korsbandsoturen ju var framme i fjolvåras, men istället tätt inpå match var involverad i en trafikolycka – turligt nog utan värre skavanker.

Bajen fick också fram småfarligheter direkt under de första minuterna, med ”rätt” spelare i Maika Hamano och Madelen Janogy involverade, plus att Adelina Engman kanske stod för säsongens halvlek hittills med mängder av räder och högerinlägg. Men sedan… Att gå in närmre på det tjugotal avslut som HIF matade iväg mot Nichole Persson, det är varken du eller jag betjänt av, så som det hela slutade. BP-målvakten stal strålkastarljuset, men någon monstermatch á la Josephine Frigge på Grimsta 2019 som rubriksättarna vill ha det till, det behövde hon inte svara för.

Kvarten in, i samma veva som såväl Vilde Hasund som Janogy avslutat tätt utanför målramen, fick Persson plocka fram en av ett knippe bra men inte alltför kvalificerade räddningar. Hasund var då skapligt nära ett drömmål, efter flera dragningar in från höger till centralt skottläge, men fick inte bättre träff på slutproduktsskottet än att en enhandsräddning satte p. Drygt en halvtimme in fick Hamano en frispark emot sig där inte ens 19-åringens bevittnade artighet kunde dölja vad hon ansåg om bedömningen. BP ställde om och fick faktiskt upp bollen på offensiv planhalva, och även om Mathilda Johansson Prakts inlägg skopades upp av Anna Tamminen, så gav det blodad rödsvart tand och en hygglig hemmaperiod – på ett par minuter.

Efter halvlekens tionde Hammarby-hörna gick det kanske tionde avslutet i nät, då ”Madde” petade upp bollen i nät från meterns avstånd, vid högerstolpen. Då åkte assisterande domarens flagga slentrianmässigt upp eftersom Simone Boye dröjt sig kvar i offsideposition vid andra stolpen – och visst bestämde sig även huvuddomaren för att döma bort målet. Även den situationen åsido, så kändes det trickfilmat att vi gick till paus med 0-0 på tavlan. Du kan aldrig ana vad som hände sen.

Jo, det kan du förstås, så vi ska… försöka att inte grotta ner oss för mycket. Och i brist på lust att gå igenom brända lägen, så nödgas vi återkomma till de där beslutsmarginalerna. Efter det bortdömda 0-1 med fyra minuter till paus, så kunde Vilde gott och väl fått straff med sig åtta minuter efter vilan. Julia Roddar vann bollen halvvägs upp på offensiv planhalva och Janogy hittade alltså Hasund, som löpte in till höger i straffområdet. Där såg försvararen Filippa Wallén ut att ta såväl ett tröjgrepp som ett livtag, utan åtgärd. Spelet fortgick och en halvminut senare var Hamano nära att näta, sedan Jonna Andersson hittat in från sin vänsterkant. Maika tog emot insticket, vände bort närmsta bevakning och fick bra fart i sitt halvhöga skott tillbaka mot närmsta stolpen, men inte nära ramen nog för att överlista målvakten.

Hasund hade skapat mycket både åt sig själv och sina lagkamrater, men blev dessvärre också den som inte fick dit Bajens allra saftigaste chans. Janogy fann Engman som med sitt inlägg friställde norskan fullständigt, men bollen som bara skulle tryckas dit någonstans där Persson inte stod, den sköts istället rakt på stillastående fot. En superräddning om man är lagd åt det hållet, och onekligen stod hon rätt, men… ja, nog om detta. Ett garv mitt i en allt mer frustrerande matchutveckling bjöd Alice Carlsson på, då hon dundrade bollen rakt i eget båsplexi. Annars hade vi lätt att hålla oss för flabb. Dittills hade det knappt märkts, men just i halvlekens mitt fick vi se att BP naturligtvis riktade in sig på omställningar. Matchens första kvävdes effektivt av Roddar, men Julia Olsson såg till att Tamminens första räddning inte blev busenkel då hon nöp till i andravågen och tvingade fram en hörna.

Slutkvarten skulle komma att bli lång. Och den inleddes med… ett rån. Det går tyvärr inte att säga annat om sekvensen just efter ”Tidaholm”. Kyra Cooney-Cross satte fart på bollen som Andersson skickade vidare ner i vänsterkorridoren, och Hamano skar in centralt i straffområdet. Olsson, ytterbacken, hängde med i några meter men inte mer och… kapningen var säkert inte illa ment, men blev så vårdslös att 125 miljoner VM-sugna japaner drog efter andan. Det gjorde däremot inte domaren, och någon straff utdömdes inte, medan en förtvivlad Maika inte kunde spela vidare. Förhoppningsvis är det bara Piteå-matchen som är i farozonen, men ur vår synvinkel är det förstås än värre, att situationen bara fick passera.

Hammarby försökte med det mesta. Offensiva positionsförändringar, inklusive att Boye klev fram som target i sjuka Sara Kanuttes inhoppsfrånvaro, och byten där Smilla Holmbergs inträde på högerflanken var närmast att resultera. I 91:a minuten fick visserligen Simone på en nick från nära håll efter Jonna-inlägg, och återigen enhandsräddade Persson. Men i nästa anfall bedömde assisterande att bollen som Smilla balanserade på kortlinjen var över den, innan inspelet där bollen så småningom hamnade i nät. Det kan vederbörande sannerligen mycket väl ha haft rätt i, men att det var ”en sån kväll” underströks ytterligare.

Då tre av fyra tilläggsminuter spelats kolliderade Frida Thörnqvist, inbytt och en av många grönvitt bekanta i BP, med Tamminen efter duellerande med Eva Nyström. Anna tvingades gå av efter längre tillsyn och Moa Edrud fick således debutera, med snabba igångsättningar som främsta uppgift. Efter en sådan, då uret hunnit upp på 98, fick inbytta Ellen Gibson sista läget. Det hade varit en saga efter forcering matchen igenom och fars tidvis i regnet, förstås, men… skottet gick utanför. Och slutvisslan ljöd.

I den sista omgången innan VM väntar som bekant Piteå på hemmaplan; tvåan mot trean då en sista urladdning fordras. Köp biljett till fredagskvällens match på denna länk!

Foto: Henric Wauge