Uppåt 1300 hade slutit upp på “Kanalplan” för P17-finalen mot Malmö FF, och även om entrén inte varit fri, så hade man på läktarna fått valuta för de flesta slags slantar. MFF såg länge tyngre ut och tog också ledningen strax innan paus. Men kort efter vilan slog Oskar Moczarny till med en träff i krysset, efter ett fint grönvitt anfall. Hammarby var i stora drag närmre segern – men på förlängningens tilläggstid kom en himmelsblå ribbträff från nära håll. I straffläggningen var MFF klart kyligare. Vi gratulerar “Di blåe” till vinsten, men grattar också HIF P17 som nog vann många streamtittares hjärtan genom sin starka insats.

Eftermiddagen blev till kväll då SM-finalen i P17-klassen mot Malmö FF blev en knalljämn, högintensiv och riktigt dramatisk historia. Uppemot 1300 hade bänkat sig inför avspark och när bataljen sparkats igång såg de himmelsblå länge och väl ut som det starkare laget. MFF var välväxt och rent krasst hade man nog tjänat på att lyfta in tidigare bollar i boxen än vad man gjorde. Nu kunde Bajen oftast hålla motståndarna på utsidan.

Fast när ”Di blåe” väl kombinerade sig in i straffområdet eller kunde lyfta in bollen dit via hörnorna som uppstod då Hammarby lyckades avstyra, så blev det halvfarligt gång efter annan – vid ett helt knippe tillfällen räddades de grönvita av vältajmade täck då MFF sköt. Ändå var matchens första riktiga målchans grönvit. Oskar Moczarny, målbäst i grundserien, läste en andrapass i gästernas uppspelsfas och kunde ge sig av på en räd längs sin vänsterflank. Han försökte vinkla dit bollen i bortre burgaveln och var inte långt ifrån att hitta rätt.

Det blev likväl Malmö FF som gick till pausvila. André Alvarez Perez, mittback som varit uppe och tränat med A-laget en del, klev fram hela vägen till en väggpass som satte honom i skottläge fri med Sakaria Boije – som var chanslös på det säkra avslutet. Essayas Lwampindy Bofua hade sedan en nick i stolpen efter vänsterhörna just före paus, men där fick MFF-målvakten Marcus Pettersson lite generöst frisparksdomslutet med sig efter luftduellen med Hammarby-kaptenen.

De sista minuterna innan paus hade Hammarbys duellstarke anfallare Albin Rickborg blött ymnigt från armbågstrakten, och tvingats kliva av för byte av sin tröja 9, så han uppträdde istället i nummer 11 till andra halvlek. Där fick Bajen till en scenförändring som få nog var beredda på. Shokhrukh Abdukhalilov, uzbeken som blev hjälte då han tog semifinalen mot Elfsborg till straffar, var heller inte riktigt med på att bortamålvakten var helt ur position då han vann bollen till vänster om straffområdet – och ett kvickare avslut hade nog inneburit 1-1. Kvitteringen kom likväl tidigt. Fem minuter in tog Liam Mahachai Källman fart från sin högerbacksposition och förde den hela vägen fram till offensiv halvmåne. Rickborg kunde strong men lite turligt fördela vidare till vänster och där mötte Moczarny – med ett riktigt vackert avslut upp i bortre krysset.

Hammarby hade sedan mer och mer innehav, och vann också allt fler andrabollar. Däremot var känslan att en större del av det grönvita manskapet började bli slutkört tidigt än gästerna, så lite vådligt blev det då matchuret tickade mot 90 minuter och förlängning – utan att Bajen fick dit ett avgörande. Rejält företagsamme innermittfältaren Oscar Steinke tog emot en tidig djupledsboll och såg ut att göra bort siste försvararen i boxen, men snavade. Rickborg nickade tätt över efter ett fint inlägg från Mahachai Källman. Och MFF ställde också om till ett och annat. Men två gånger 15 väntade alltså.

Även där svängde det fram och tillbaka. HIF dominerade den första förlängningskvarten, så eftertryckligt att 2-1-målet hängde i luften – trots att det aldrig riktigt klaffade med den där sistapassen, sista dragningen eller det där beslutet om rätt skottögonblick. Desto mer konkret blev det då de himmelsblå fullkomligt rivstartade andra femtonminutaren. Direkt på avspark tog sig MFF till högerinspel där Alexandru Ghita sköt tät över, halvannan minut därpå fick Boije rädda Bajen med en parad på näravslut – och efter att det stundtals varit lite grinigt efter avblåsningar angavs tilläggstiden till tre minuter, som blev något i hästväg. MFF:aren Wille Persson dundrade bollen i ribbans underkant från nära håll och då spelet vände kom istället HIF i ett två mot ett-läge där Arved von Vegesack ville friställa likaledes inbytte Leo Dowlatschahi, men inte fick bollen förbi siste back. Straffar tog alltså vid och där tippade det tidigt över i skåningarnas favör. 3-5 blev det sammanlagda resultatet.

Bajen-tränare Jonas Holtbäck, nu står vi här efter 123 minuter och en strafftorsk… Men vad säger du om finalen?
– Det är ju jättetufft, såklart. Jag tycker vi är lite blyga i första halvlek och de får föra spelet. Och det är okej. Man måste få perspektiv på saker. Vi möter ett lag där alla spelare har gjort landskamper, hos oss är det väl tre. De har tagit ner fem spelare från P19 medan vi inte tagit ned någon, så det är ett jättelag vi möter.

– Men jag tycker att vi är bättre än dem i andra halvlek. Jag tycker att vi är klart bättre i första förlängningskvarten, och sedan är de bra i andra förlängningskvarten. Straffar är lite tombola.

– Men jag är så otroligt stolt över den här gruppen. När vi startade tillsammans i januari, med den försäsongen vi har haft, med de spelarna vi fick in – då menar jag att det var ingen som trodde på det här. Ingen. Vi har jobbat i hård motvind och i uppförsbacke från i vintras, och det här laget tycker jag nu matchar… inte bara det lag som var bäst i södra P17-serien, för det var inte det lag som vi mötte i dag. Utan de matchar det laget plus fem spelare från MFF:s P19. Så jag är otroligt stolt över spelarna. Jag tycker det här är P17-fotboll på den högsta nivå jag har sett, och det här är mitt tredje år som P17-tränare. Så jag känner egentligen ingen sorg. Jag känner bara stolthet över spelarna.

Ja, det är lite så man kände uppe på läktaren också. Och visst. Det är 20 gånger som vi kommer in i deras straffområde och inte får till någonting konkret. Men å andra sidan är det vid åtminstone hälften av de tillfällena, som vi faktiskt har oflyt med var bollen tar vägen.
– Jo. Nu gör ju inte de fler mål än oss, men de kanske är lite spetsigare. Daniel Gudjohnsen, deras nummer elva, har de köpt för ett gäng miljoner, från Real Madrid… vi har inte de resurserna för att värva till vårt P17. Men vi har fantastiska spelare. Jag tror många av dem kan gå väldigt långt. Och jag ser enorma utvecklingsresor för så otroligt många spelare. Och det är vad som är viktigast för en ungdomstränare, egentligen. Det är inte vinster eller förluster i avgörande matcher. Utan det är att se en utveckling i det dagliga jobbet. Det är det som jag är otroligt stolt över.

Foto: Bildbyrån