I den tredje och avslutande delen av vår årssammanfattande bildartikelserie, över herrsäsongen 2017, avslutar vi nu med en återblick på den gångna hösten.

21 juni, HIF-GIF Sundsvall 1-3
Under sommaruppehållet höll Hammarby igång matchandet, mot just de tidigare nämnda norrländska gäng, som knappast är några drömmotstånd. Det blev också klara förluster i båda matcherna. Glada efter mötet med ”Giffarna” på Grimsta IP var ändå U19-mittbacken Albin Hultin som startade i 4-4-2-elvan, och lagkamraterna som byttes in – Olle Edlund, Samouil Izountouemoi, Jakob Rylander och André Alsanati. Edlund presenterade sig med tröstmålet i 79:e. Han, Elias Durmaz och Alex Douglas medverkade dessutom i allsvenska matchtrupper under året. (hammarbyfotboll.se)

26 juni, HIF-Östersunds FK 0-3
Mer tunnsått med halmstrån till glädjeämnen var det mot ÖFK. Det skulle vara en offensivt fyndig första halvlek i så fall – och folkfeststämningen, med runt 700 lokala och tillresta grönvita på Norrtälje IP. Bajen gick tillbaka till vårens 4-1-4-1 och med i denna elva var nye mittbacken Mads Fenger. Nära att näta innan paus var Rômulo, och ledningen hade då varit välförtjänt, men istället gjorde jämtarna tre snabba efter vilan. (hammarbyfotboll.se)

3 juli, Häcken-HIF 2-0
Allsvenskan drog igång igen, efter uppehåll för U21-EM, men eftersom U19-EM inte lät sig påverkas av vårt spelschema fick Marcus Degerlund och Leo Bengtsson stanna kvar i den Bajen-trupp som tunnats ut (blågule kaptenen Dusan Jajic släpptes dock iväg). Richard Magyar lämnade för Greuther Fürth, medan Johan Persson flyttade hem till Skåne och Helsingborg. Båda ungdomarna startade på Hisingen, där HIF borde tagit ledningen i den första halvleken. Istället slutade den med ett baklängesmål, och tidigt i den andra råkade Degerlund ut för Paulinhos furbo; straff och fastställda siffror. (Bildbyrån)

8 juli, HIF-Örebro 3-1
20 337 slöt upp på Tele2 Arena, och bjöds på en ganska ohotad Hammarby-seger. ÖSK hade visserligen en del att säga till om inledningsvis, men fem minuter innan paus satte Fredrik Torsteinbø det som skulle bli punkt för sin tid i klubben, när han placerade in 1-0-bollen. Innan hälften av den andra halvleken var gången, hade Pa Dibba hittat rätt två gånger om, och inte ens Nahir Besara tilläts ställa till med mer än framspelningen till närkingarnas tröstmål. (Therese Back)

17 juli, Elfsborg-HIF 3-0
Truppförändringarna fortlöpte; Tim Markström lämnade för Sandvikens IF medan hemvändande Benny Lekström ersatte, och Jeppe Andersen gjorde här debut på Hammarbys mittfält. Dansken kom in till andra halvlek, då det i praktiken redan var avgjort. Boråsarna anfördes av Simon Lundevall och behövde bara elva minuter för att gå fram till 2-0, medan en tigerrandig trippelchans framemot paus direkt följdes av nästa kalldusch. (Bildbyrån)

24 juli, HIF-Elfsborg 2-1
Möjligheten till revansch låg, i och med att serien vände, bara en vecka bort. Och den tog Bajen – 2-1 innebar första vinsten mot IFE på tio år. Arenan, med 20 420, vibrerade av segerbegär – och ”vi mot resten”-känslan växte då klubben under första halvlek tvingades meddela att Joseph Aidoo sålts till Genk. Ögmundur Kristinsson skulle bli näste spelare att lämna för Benelux, men efter en ojämnare vårsäsong än hans tidigare insatser, fick keepern runda av tiden i Bajen med att starkt bidra till tre poäng innan det bar av till Excelsior. Störst matchhjälte var ändå Bjørn Paulsen, som gjorde såväl 1-0 som 2-1. (Therese Back)

29 juli, Jönköpings Södra-HIF 1-0
Johan Wiland anslöt från Malmö FF för att ersätta, men hans debut blev mindre rolig än Kristinssons avsked. Målvakten kunde förstås inte lastas för att Hammarby kammade noll på Stadsparksvallen – istället var det en ödesdiger tiominutersperiod i första aktens mitt som fällde laget. Smålänningarna gjorde 1-0 på straff, och därefter träffade Dibba deras mittback med armen. Det röda kortet skulle sätta anfallaren ur spel i tre matcher, och söderbröderna orkade heller inte resa sig i andra halvlek. (Peter Jonsson)

6 augusti, HIF-Häcken 1-2
Någon revansch mot Häcken lyckades Bajen inte ordna. Istället blev slutskedet, som föregåtts av 0-1-målet i 57:e och Imad Khalilis sista allsvenska halvtimme innan utlåningen till BP, årets största snackis i hela Allsvenskan. HIF stod spelmässigt upp bra och var förtjänt av poäng mot gästerna, som efter sitt ledningsmål använt alla medel för att trasa sönder matchen. Den såg också Arnór Smárason ut att ordna, sedan Jiloan Hamad gett igen med samma mynt, och friställt honom istället för att lämna tillbaka bollen då en bortaspelare fått kramp. Tumult uppstod, där domarteamet tappade kontrollen helt, och strupgrepp på Hamad lämnades utan åtgärd – istället fick Paulsen det gula kort som innebar avstängning när han gick emellan. När spelet väl kom igång igen var Paulinho återigen cyniskt smart – och föll lätt i det frisparksläge han själv förvaltade. (Bildbyrån)

13 augusti, HIF-Östersunds FK 2-2
Rebin Asaad, ny från Halmstad, hade funnits med i flera matchtrupper och debuterade här från start – och ersattes i 69:e av nyss presenterade AZ-förvärvet Muamer Tanković. Rômulo gav Hammarby ledningen, men ÖFK kom tillbaka innan vilan. Tidigt i andra halvlek fick publiken stifta bekantskap med ännu en värvning, Sander Svendsen från Molde. Anfallaren gjorde succé direkt och ordnade den straff som Hamad satte dit i 79:e. Bajen gav igen med jämtarnas egna spelmässiga mynt och var definitivt förtjänta av tre poäng, men efter att det blundats för två bortahands i eget straffområde och för att Birkir Már Sævarsson vräkts omkull… så fick Junior domslutet emot sig i 93:e. Den straffen innebar delad pott. (Peter Jonsson)

16 augusti, Akropolis-HIF 1-3
De två lika dramatiska som bittra hemmamatcherna följdes av ett cupmöte med Akropolis, som senare blev bortdömt i Superettan-kvalet mot Frej. Släkten var inledningsvis värst – Nicklas Lindqvist slog inlägget Alagie Sosseh förvaltade redan fem minuter in. Västerorts-gängets försvar med Alex Simovski kunde dock inte stå emot och Bengtsson utjämnade halvtimmen in, och innan paus avgjorde Tanković. I slutminuten kunde även Svendsen göra sitt första mål för Hammarby och definitivt säkra Svenska Cupen-gruppspel till våren. (Peter Jonsson)

21 augusti, Örebro-HIF 0-3
Ett av säsongens starkaste resultat, men spelmässigt imponerade Bajen inte anmärkningsvärt – med undantag för omställningarna. Dessa var i gengäld fullkomligt kliniska. Ledningsmålet kom dock på den hörna Paulsen knoppade dit sju minuter in. Under den andra halvlekens första hälft kunde Svendsen och Dibba tillse att man gick ifrån, inför tusentals grönvita på gungande bortasektioner, som också fick se Oscar Krusnell debutera med ett inhopp. Smolket i bägaren var att Besaras skott tog så illa på Junior att han lårskadades och blev borta i princip hela hösten. (Bildbyrån)

26 augusti, AFC Eskilstuna-HIF 0-0
Junior, värvad som doldis men snart en nyckelspelare, skulle komma att saknas under höstens slutfas. Inför nära 5000 tillresta supportrar testades Smárason i balansrollen. Det var dock inte bara i den ytan som det brast, mot tabelljumbon. Symptomatiskt nog var Paulsen närmast i ett uddlöst bortalag, sekunder efter att han flyttats upp som targetanfallare i slutet. Söker vi ändå plusvarianter, finner vi Wilands och försvarets andra raka nolla. (Bildbyrån)

10 september, HIF-AIK 1-1
Här, efter ett kortare landslagsuppehåll, fick Wiland se sig passerad – av Kristoffer Olssons frispark i första halvleks andra tilläggsminut. Det målet innebar 1-1, efter årets derbyspecialist Dibbas tidiga ledningsmål, och framgent hängde Hammarby-säsongens solida derbyfacit på en skör tråd. Spindeln i det nätet var Wiland – som tog en smärtstillande spruta och stod för en av den allsvenska säsongens allra vassaste målvaktsinsatser, när ”Gnaget” förgäves tryckte på för att hänga med någotsånär i guldstriden. Lika spektakulär var Fengers räddning framför hans mållinje. (Bildbyrån)

17 september, Malmö FF-HIF 4-0
Precis som förra hösten släppte Bajen till ett onödigt mål i slutsekunderna, som strödde extra salt i såren. Sammantaget var man också långt ifrån att kunna hota seriesuveränen, där Wiland – nu maktlös och utan vidare hjälp av det tigerrandiga försvaret på förra hemmaarenan – spelade tillräckligt för en guldmedalj. (Bildbyrån)

20 september, HIF-Göteborg 2-1
Hammarby hade inte tid att gräva ner sig, utan stod inför en ny stormatch redan tre dagar senare. Precis som i returen mot Elfsborg uppträdde de elva på planen och den tolfte spelaren på läktaren närmast sårat, i en symbios som än en gång gav revansch, här för ”Blåvitts” sena 1-1-kvittering på Gamla Ullevi. Gästerna tog ledningen i 54:e, men nästan omgående klev kapten Kennedy Bakircioglu fram, med utjämningen på frispark – höstens vackraste ögonblick. Det dröjde heller inte länge innan Svendsen avgjorde med 2-1, välförtjänt i en riktig kämpainsats. Glädjen grumlades av att Fenger bars ut på bår, med ljumskbesvär som höll i sig året ut. (Bildbyrån)

24 september, Djurgården-HIF 1-1
Höstens andra 1-1-derby, säsongens sista, betydde att Bajen defilerade till seger i derbytabellen. Det innebar också att den förlustfria sviten mot dom blårandiga förlängdes – till 3697 dagar. Som brukligt efter ett kryss var känslorna blandade vid slutsignalen. DIF tryckte på ordentligt i en första halvlek där det var rån-karaktär på Paulsens starka nickmål mot slutet, men Jonas Olsson stal rubrikerna. Även mittbackskollegan nicknätade på hörna, och lurade sedan domaren och Hammarby på Mats Solheims 2-1-mål, när han filmade i ”duell” med Dibba. (Bildbyrån)

1 oktober, HIF-Norrköping 0-2
Publiken hyllade boxande Europamästaren Anthony Yigit och hans kamrater från Kocksgatan 24 i pausen, men på planen var söderbrödernas fotbollsgäng redan knockat vid det laget, i seriens femte tungviktsmöte på raken. Hammarby hämmades visserligen av att Hamad var avstängd och av några skador, men insatsen var ändå påfallande slätstruken. Tanković ville mycket mot sin tonårsklubb, men lyckades med lika lite som övriga. Ett undantag var hans läckra framspelning till Asaad – som dock inte fick in reduceringen. (Bildbyrån)

16 oktober, Kalmar FF-HIF 2-0
Höstmötet med KFF efter nästa landslagsuppehåll var ett spelmässigt bottennapp – för Bajen, men faktiskt också för de sommarförstärkta smålänningarna. Nanne Bergstrand (som gav Bakircioglu en kram innan avspark) gick ändå segrande ur striden i första mötet med sin tidigare klubb, och detta var knappast orättvist, då HIF släppte ifrån sig initiativet ännu mer i den andra halvleken än i den första. Solheims självmål med tolv minuter kvar var olyckligt och avgörande, men logiskt. (Bildbyrån)

19 oktober, Västerås SK-HIF 1-4
I det uteblivna U21-slutspelets frånvaro bokades denna träningsmatch in, för att hålla benen igång inför seriens slutfas. Hammarby gjorde sex pausbyten och luftade tre U19-spelare i bandykylan, däribland David Nilsson från start, och vann komfortabelt med 4-1 mot Norrettan-trean. Baljorna gjorde Tanković, Dibba, Svendsen och Sævarsson. (icon.football/Instagram)

23 oktober, HIF-Sirius 3-3
Även hemmamötet med Sirius slutade oavgjort, men var betydligt mer händelserikt än det i Uppsala, på gott och ont. Bajen, som mönstrade Krusnell i sin första start, öppnade sprudlande och gick ifrån till 2-0 i kraft av Hamads och Svendsens fullträffar. Mellan målen tvingades dock Junior kliva av i sitt comebackförsök. Den olyckan skulle inte komma ensam – bortareduceringen på hörna innan paus följdes av ytterligare två markeringsmissar som gav 2-3 på tavlan. Svendsen räddade 3-3 i 85:e, men 17 000 var föga belåtna över helheten. (Bildbyrån)

29 oktober, GIF Sundsvall-HIF 1-4
Slutomgångarna bjöd på blandad kompott från Hammarbys sida, och det var främst rörigt ur negativ synvinkel. Det såg även ut att gälla säsongens sista bortamatch, där ”Giffarnas” 1-0 kvarten in hade kunnat vara betydligt mer i paus. Men avgörande på Idrottsparken – i söderbrödernas första seger där på nära ett decennium – blev Svendsens individuella skicklighet. Just innan vilan slog norrmannen till med 1-1, och hans ledningsmål i 52:a blev avgörande – dessutom spelade han fram Smárason som satte punkt på tilläggstid. Däremellan hade Paulsen också svarat för en av årets soloprestationer, när han älgade fram till sitt stensäkra 3-1-avslut. (Bildbyrån)

5 november, HIF-Halmstad 1-3
Utöver höstförlust i Malmö med ett onödigt extra baklängesmål i slutsekunderna, så har Bajen ytterligare en trist trend att bryta – tidigast får man chansen i november 2019. Om spelschemat vill, och om HBK då återigen gått upp, men stått klart för degradering. Inför slutomgången 2017 hade HIF sjundeplatsen i egna händer. Tankovićs första allsvenska mål – en delikatess där crossdjupledaren från Solheim var lika vacker som nedtagningen och avslutet – borde blivit förlösande. Istället kunde Halmstad göra 1-1. Med hjälp av ett misslyckat grönvitt trippelbyte tidigt i andra halvlek, där Sævarssons skada i sista matchen med gänget innebar decimerat manskap i 25 minuter, kunde hallänningarna dessutom tysta 20 000 helt. Storpubliken samlade sig ändå efteråt, för att tacka av Rômulo och Batan. Tändvätskan bör räcka en god bit in i 2018. (Bildbyrån)

Fotot överst: Bildbyrån