Vår kärlek till klubben, vår gemenskap och vår respekt förenar oss Bajare. Vi vill att alla ska känna sig välkomna när vi skapar nya minnen, men också att alla som är en del av Hammarby ska känna till vår historia.

Hammarby Fotbolls representeras av alla som spelar eller spelat för oss, från yngsta knatte, via våra grönvita hjältar i representationslagen och vidare till gårdagens spelare som idag är viktiga kulturbärare i klubben, på läktaren och i samhället. Därför pryds årets säsongskort av sex olika personer, alla med sin egen speciella plats i klubben, precis som varenda en av alla Hammarbyspelare.

Den sjätte och sista profilen att presenteras är A-lagets Leo Bengtsson.

Som sexåring började Leo spela fotboll hemma på Ingarö. Efter bara några år i hemmamiljön var han redo för något större. När han som elvaåring hörde talas om att Hammarby skulle starta upp en akademiverksamhet såg han tillsammans med sex lagkompisar till att få åka på en tryout. Provträningen blev lyckad och när Leo och lagkompisarna erbjöds plats i Hammarby behövde han inte fundera länge.
‒ Det var ingen tvekan då jag alltid varit Hammarbyare. Min högsta dröm har alltid varit att få ta på mig A-lagströjan och gå ut på Söderstadion för att spela fotboll för klubben jag älskar.

Det tidiga supporterskapet fick Leo via familjen. Framförallt genom hans pappa men även mamma, storasyster och lillebror har grönvita hjärtan. Kanske finns det även en viss återväxt att vänta i familjen Bengtsson.
‒ Min lillebror är uppvuxen som Hammarbyare och spelar idag i Ingarö IF. Han är tio år nu så det är väl dags för honom att komma till Hammarby snart, säger Leo med en blinkning.

Själv har Leo följt med på både gamla och nya Söderstadion som åskådare i yngre år. Bland favoriterna genom åren finns Petter Andersson, Simon Helg och givetvis Kennedy Bakircioglu som han nu haft nöjet att spela tillsammans med ett par säsonger.

Sedan starten i Hammarby har Leo tagit kliv för kliv. Från pojklagen via de yngre representationslagen ända upp till A-laget. Senare i vår fyller Leo 21 och han har då spelat snart halva sitt liv i Hammarby. De tio åren i Bajen är fyllda av positiva minnen. Men vägen upp till A-laget har inte varit spikrak.
‒ När jag var runt 15 platsade jag inte alltid i förstalaget. Jag var liten till växten och det har gjort det tufft för mig stundtals. På ett annat sätt har det varit bra, jag har aldrig fått något gratis utan varit tvungen att jobba lite hårdare.

Leo tillhörde kullen av spelare födda 1998 och när det var dags att bli U17-spelare var Leo med på tåget. Det blev två år i U17-laget och därefter två år i U19 där han under ledning av Isak Dahlin och Andreas Brännström tog stora kliv.
‒ Säsongen 2016 då vi hade Isak Dahlin och Andreas Brännström i U19 var fantastisk, de fick verkligen ut max av mig. Vi hade också ett grymt lag det året.

Samma säsong kom det första av Leos två U21-guld med Hammarby – det andra kom för bara några månader sedan. Men det är det första av de två som han rankar högst.
‒ Då var det riktigt hög kvalité på serien och alla lag hade med sig A-lagsspelare. I finalen mötte vi BP som kom med ett bra lag från Superettan. Annars kan U21-serien vara ojämn vilket den var förra säsongen. Ibland ställdes vi mot rena U19-lag samtidigt som vi hade jättestarkt lag.

Bland annat innehöll U21-säsongen 2016 en semifinal på Stadion mot Djurgården där Leo visade upp sitt fulla register. Det var nämligen han som låg bakom 2-1-segern genom två mål. Det första var ett skott som styrdes i mål av Djurgårdsförsvarare. Det andra var en soloprestation på hög nivå då Leo drev bollen från egen planhalva hela vägen fram till offensivt straffområde där han pangade in bollen med vänstern.
‒ Det andra målet var helt okej om man säger så. Det var en fantastisk känsla, det kommer jag aldrig att glömma.

Prestationerna under 2016 var också det som ledde fram till att Leos stora dröm gick i uppfyllelse när han kritade på ett A-lagskontakt inför säsongen 2017. Leo gjorde ett antal inhopp under våren och fick göra debut från start hemma mot Malmö i maj.
‒ Jag fick en riktigt tuff start och i halvtid trodde jag att jag skulle dö. Man var så taggad att man sprang på allt och fick kramp efter 65 minuter, men roligt var det. Jag minns att jag blev matchens lirare uppe på jumbotronen.

Under en fin debutsäsong gjorde Leo sju allsvenska starter och elva inhopp. 2018 blev tuffare för Hammarbytalangen. Under våren var han utlånad till ett Gefle som kämpade i botten av Superettan och det gick inte alls som Leo tänkt sig.
‒ Jag trodde nog att det skulle vara lättare att gå ner en division och spela. Men det var nyttigt för mig och jag fick kämpa mycket mentalt. Det blev en liten väckarklocka kanske. Det gäller verkligen att ta i när man är här för det är i Hammarby man vill vara.

Att få representera Hammarby blir förstås en vana om man gjort det under nästan tio års tid.
‒ Det betyder jättemycket för mig. Det är det jag drömt om hela livet, så det är det största som kunde hända mig. Hammarby är som en stor familj, man längtar efter att komma till träning och match. Som allra bäst känns det såklart när vi går in till hemmamatch och har över 20 000 på läktarna som sjunger.

Säsongen 2019 är han en av sex symbolspelare ur Hammarbys nutid, dåtid och framtid som pryder säsongskortet.
‒ Ju mer man tänker på det desto större inser man att det är. Jag har varit i klubben sen jag var elva år och nu är jag på säsongskortet. Det är svårt att beskriva känslan men jag är fantastiskt glad för det. Det har varit en härlig resa i Hammarby och den är inte slut än. Jag känner mig stark inför säsongen. Mitt mål är att bli en startspelare under året. Jag är redo för 2019.

Leo Bengtsson
Ålder: 20 år
Säsonger i Hammarbys A-lag: 2017-
Matcher i Hammarbys A-lag: 34
Mål i Hammarbys A-lag: 2 (båda i Svenska cupen)
Spelat i Hammarby: Sedan han var 10 år
Blev Hammarbyare: Vid födseln
Hammarbydröm: Skjuta hem ett andra SM-guld