Dagens bortamöte med klara jumbon Växjö blev allt annat än avslaget – HIF gick segrande ur en intensiv drabbning, efter att Madelen Janogy och Emilia Larsson svarat för baljorna. Som hela hösten sedan restriktionerna lyfts hade Bajen med sig ett rejält supporterfölje, som fick en skön slutpunkt på året. Det blev till sist ”bara” en sjundeplacering för Hammarby, men nog uppfylldes målsättningen att etablera sig i serien med råge.

Om dagens match på Visma Arena, i ett Småland där det regnat hela dagen, gällt särskilt mycket mer än äran – då hade situationen blivit riktigt pikant. Hammarbys match låg nämligen 22 minuter efter övriga drabbningar i denna slutomgång, sedan Växjös arena reagerat på det grönvita bortaföljets tifo genom att slå bakut.

När det väl sparkats igång, så var det VDFF som tog tag i taktpinnen, trots att Hanna Folkesson var åter på Bajens mittfält och där i vanlig ordning vann de flesta av sina dueller. Tre minuter in hade domaren kunnat blåsa straff för de svartklädda, då Elsa Karlsson gjorde ner Amanda Johnsson Haahr. Hemmaspelarna ville ha straff även två minuter senare, då bollen studsade upp på Folkessons arm. Men rättskiparen använde överhuvudtaget inte visslan förrän i halvlekens mitt – en minst sagt högt lagd ribba, alltså, även om det fanns bättre fog för straffrop senare i matchen.

En första ordentlig grönvit framstöt, 13 minuter in, började då ”Folke” avväpnade sin motståndare på mittplan och spelade vidare till Emilia Larsson som dock inte fick tryck i skottet. Halvminuten därefter fick Katlynn Fraine ändå vittja sitt nät. Ellen Wangerheim tog emot bollen och fördelade den via en stickare fram mot Madelen Janogy – och hennes avslut hann mittbacken Emma Pennsäter inte upp framför mållinjen, trots att det tappat fart då Fraine sånär räddade. Skönt efter den omedelbara matchinledningen, och denna effektivitet skulle bli avgörande.

För visst fortsatte Växjö att erbjuda den fåtaliga hemmapubliken en stark slutpunkt på den allsvenska sejouren. 20 minuter in trängdes Anna Tamminen efter en av flertalet hemmahörnor och landslagskompisen Juliette Kemppi fick möjlighet att nypa till på halvvolley, men sköt en bit över från nära håll. Med halvtimmen spelad jämnades det ut beträffande fullt möjliga straffdomslut, när Wangerheim vände bort Madeline Gotta och gjordes ner bakifrån med en tvåfotare.

Istället levererade Wangerheim i form av ytterligare en målgivande passning. 0-2-baljan gjordes strax efter att höstvärvade Adelina Engman tvingat Tamminen till en stark enhandsräddning, varpå Eva Nyström hållit emot vid returen. Den där effektiviteten visade Emilia Larsson prov på i nästa sekvens, då Wangerheim tog emot Fanny Hjelms uppspel i högerkorridoren och mycket elegant gjorde bort både Emilie Henriksen och Nellie Karlsson vid sidlinjen. Den friställande bollen mot Larsson kom i precis rätt ögonblick, och Larsson – som dittills haft ett par halvdana halvdistansavslut – visade kyla då hon placerade in bollen förbi den utrusande målvakten.

Hammarby fick slita för att freda tvåmålsledningen fram till pausvilan. Ett fortsatt beslutsamt Växjö spelade sig fram till lägen, men hade inte samma kvalitet som i förarbetena när de väl skulle förvaltas. Elsa Karlsson avvärjde ett friläge då Stina Lennartsson sånär nåddes av en central boll, Engman nickade tätt utanför bortre stolpen efter en tilltrasslad situation och högerinlägg, och i 44:e borde hemmalaget ha fått med sig en till synes självklar straff. Annars lyckade högerbacken Hanna Lundkvist rensade både onödigt och halvdant, och Tamminen lämnade i sin tur retur på Johnsson Haahrs lycka till-avslut. HIF-målvakten dök efter returen, men rakt på Engman som hann peta till bollen och vräktes omkull, utan åtgärd. Bajen tackade, tog emot och gick till vila med en trots allt rättmätig ledning.

Växjö fortsatte som man avslutat, men det var även fortsättningsvis Hammarby som fick fram de vassaste lägena. Minuten in tog sig Janogy fram just framför supportrarna och spelade in till Larsson, som dock träffade mer gräsmatta än boll och fick ont på köpet. Fem minuter in bröt Folkesson återigen högt upp i planen och såg Wangerheims djupledslöpning. 17-åringen hade nog, efter sina båda framspelningar, även öppnat det allsvenska målkontot – men skottet smet utanför första krysset.

Framemot halvlekens mitt ersattes Larsson och Emma Jansson av Helén Eke och Matilda Vinberg. Eke tog plats i högerförsvaret vilket gav stadga, medan Vinberg hotade framåt i ett efter hand allt tydligare omställningsspel. Strax efter bytena fick Tamminen återigen svara för en bra räddning, sedan Johnsson Haahr avslutat från nära håll, och hon kunde i nästa sekvens se Alanen skjuta högt över i ett minst lika vasst läge.

Med tio kvar av ordinarie tid, vilket följdes av rätt så lång tilläggstid då Tamminen behövt tillsyn efter att Alanen kommit in sent, kom den stora reduceringschansen för Växjö då inbytta Mimmi Strömgren friställdes. Då hade Anna repat sig så pass att hon kom ut perfekt och lyckades få skottet på sig. Å andra sidan hade Hammarby kunnat utöka då spelet vänt – Fraine fick en näve på Wangerheims låga och rätt välplacerade skott. Lundkvist, som fått mer offensivt utrymme mot slutet, hade också hon två möjligheter att få dit bollen – efter förarbeten av Wangerheim respektive Vinberg.

Segersiffrorna stannade alltså vid 2-0 och lite svårbegripligt känns det att Växjö legat toksist hela säsongen, då detta blev mer att bita i för Bajen än exempelvis AIK-matchen nu under senhösten. När året summeras blev HIF ”bara” sjua. I kopplet bakom Rosengård och Häcken fanns sex lag inom fem poäng, där Hammarby efter slutomgångens resultat alltså bara hade KIF Örebro bakom sig. Men nykomlingens poängskörd sett över hela året, den bästa i Damallsvenskan sedan 2004, är talande – nog uppfyllde Bajen målsättningen att etablera sig, med råge.

Pablo Piñones-Arce, vad säger du om segern i säsongsavslutningen?
– Rent inställningsmässigt så är vi där till 100 procent. Jag tycker att vi tar oss an matchen på ett väldigt bra sätt, rent mentalt. Självklart kan vi önska mycket mer av spelet, men det är återigen en match som kanske inte betyder så mycket för något av lagen. Även om jag har svårt att säga att det inte betyder något, så är det lätt att hamna i ett läge där säsongen är slut nästan redan innan matchen. Därför tycker jag att vi rent mentalt och inställningsmässigt gör en fantastisk insats.

– Det blir såklart väldigt mycket känslor efteråt, med spelare som varit med oss ett tag som lämnar, och en del förändringar i en ledarstab och så vidare. Det var känslosamt efter slutsignalen. Vi får se var allt det här leder nu. Framför allt ska man ha en fortsatt satsning och en fortsatt tro på projektet, på det vi gör.

Foto: Henric Wauge