Bajen radade upp chanser i dagens första bortamatch mot HJK. Och i den andra av två tilläggsminuter fick Frida Sjöberg äntligen dit bollen – mer värmande än all Koskenkorva i världen för supportrarna, i tre minusgrader, just där bakom. Vi fick se ett par riktiga mönsteranfall innan det mindre vackra segermålet. Mest imponerade det tigerrandiga tempot i presspelet, på lagets femte träningsdag.

Hammarby fick tänka ”man tager vad man haver” i dag, med tolv disponibla utespelare, och till sist gick det vägen – när vi var inne på tilläggstid, och nästan 72 av de tänkta 60 minuterna avverkats, fick Frida Sjöberg dit bollen. Hundratalet grönvita trotsade tre minusgrader för att se båda matcherna, och belönades alltså med ett sent avgörande. Vi fick också se Astrid Larsson och Olga Ekblom, vanligtvis ytterforwards, på innermittfältet – och Ellen Gibson som mittback.

Ändå var det egentligen aldrig något snack. De på sina håll ovana rollerna spelades på ett så obrytt sätt, att Bajen i princip ägde matchen från avspark. Redan två minuter in höll sig Alma Nygren framme på Gibsons högerhörna, men nicken räddades på mållinjen. Det första ordnade HJK-anfallet dröjde tio minuter, och då fick Ekblom och Cathrine Dahlström med gemensamma krafter undan försöket att hitta in med en central stickare.

Emma Jansson var åter i rätt tröja efter utflykter till Karlslund och Eskilstuna, och som spjutspetsen i den frenetiska tigerrandiga pressen, var det också hon som sattes i de flesta lägena framåt. Kvarten in stressade Jansson fram ett friläge ur snäv vinkel då hon själv fått uppspelet på sig, men utan att sedan få tryck i sin yttersida. Och fem minuter därpå var hon offside-decimetrar ifrån ett friläge – tajming som förhoppningsvis, och förmodligen, sitter bättre i skarpt läge.

Närmast innan vilan var Julia Zigiotti. Först bröt hon högt uppe till höger, och ordnade frispark efter att ha bjudits på en riktig bröstvärmare. Den fasta situationens andraboll hamnade hos Ekblom, som skottpassade tillbaka in i boxen, där Zigiottis skarv smet tätt utanför första stolpen. Enda HJK-möjligheten var ett halvdant uppspel från oftast sysslolösa Emma Holmgren, där bollen fick en underskruv som först såg obehaglig ut men som också innebar att Sejde Abrahamsson ganska komfortabelt kunde ordna upp situationen.

Känslan inför andra halvlek var att det här nog skulle ordna upp sig. Lagen kom tillbaka in på planen till tonerna av ”Klubi”-tappningen av ”Bajen va’ namnet” (som ju för all del också är en cover), och påföljande sångduell mellan kortsidorna. HJK gjorde fyra pausbyten, medan HIF fortsatte med startelvan. Några injektioner blev inte hemmabytena, det var istället Hammarby som fortsatte att jaga ledningsmålet. Larssons chip, dryga minuten efter paus, då hon själv vunnit bollen… räckte inte riktigt för att överlista hemmamålvakten. Och därefter var det chansfattigare än dittills en stund.

Bajen malde ändå ner det bollkära motståndet, som fick allt större problem ju bättre träff Söderbönorna fick i presspelet. I minut 52 av 70 var det dock ett veritabelt praktanfall som kunde, och inte minst för syns skull borde, resulterat. Larsson vann boll högt upp i banan, Zigiotti tog vid och fick bollen förbi flera ditskyndande blåvita, ut till Jansson som bjöd igen med en klack i straffområdet. Zigiotti lyckades dock inte få skottet utom keeperns räckvidd.

Med 55 minuter på uret bjöds vi på en ovanlig ”Tidaholmskvart”, något supportrarna var med på. På planen ökade Hammarby också takten, och trycket, mot hemmaförsvaret. Samtidigt kom också Klara Folkesson in, det enda bortabytet i dag, och bjöd direkt på en tunnel efter ett inkast Jansson stressat fram. Larsson tog sedan emot, och bollen förbi ytterbacken i samma rörelse, innan hon tvåfotade bort även mittförsvararen. Målvakten hann ändå ner, lågt invid sin första stolpe.

Med nio minuter kvar fick vi se nästa jätteläge. Då bröt Sjöberg en lite sloppy sidledspass på mittplan, till ett rent friläge för Jansson. Men högeravslutet ämnat för målvaktens vänstra stolprot strök ramens utsida. Hammarby närmade sig verkligen ett segermål, och även om man nog inte hade velat spela längre med tanke på skaderisk och ork, så talade tiden för de tigerrandiga.

Och målet skulle komma – efter att Sjöberg rest sig på nio. Med fyra minuter kvar fick hon en smäll i ansiktet, och läkartillsyn. De tio kvarvarande Bajenspelarna samlades för ett snack inför slutforceringen, men fick vänta två minuter på att bli fulltaliga. Just två minuter lades till, och när Sjöberg återvänt i spel, forcerade hon in matchens enda mål – efter flera halvchanser där varje läge kändes som det sista. Och med 40 sekunder kvar.

Amanda Johansson spelade med hög risk – och drev boll tvärs över mittplan, nästan som att hon skulle slicka mittlinjen snarare än vänsterlinjen – men manövern gick hem och befäste trycket mot HJK-försvaret. Kort därpå slog Zigiotti in bollen som återvunnits efter ett hemmainkast, från höger och hårt mot första stolpen. Inspelet ändrade riktning på första försvarare vilket ställde keepern, och på returen, så… hade Sjöberg fortfarande tillräckligt med funktionella kroppsdelar för att få några av dem i bollbanan – årets första Bajenmål studsade in. Perfekt regisserat, precis framför den högljudda klacken, och såklart en skön början på året.

Foto: Peter Jonsson