Kamp om Royal League-platser
När Hammarby får slå ur underläge, det är då de spelar som bäst. 2001 tippade “experterna” att Bajen skulle åka ur Allsvenskan, medan vi var favorittippade 2002. Vi vet ju alla hur det gick: en förstaplats respektive en niondeplats dessa två år.
2003 var Hammarby åter nederlagstippade (om än inte så mycket som 2001) och denna gång ledde underskattningen till en andraplats.
I år är Hammarby kanske inte favorittippade, men näst intill, efter Malmö FF och Dif. Och det är väl därmed inte mer än rätt att vi blir ett lag precis under topplagen detta år. Målsättningen var så klart att vinna Allsvenskan, men det är en självklar målsättning för ett (något sånär) storsatsande storstadslag. Och visst har det gått hyfsat hittills. Fyra i Allsvenskan, semifinal i Svenska Cupen och avancemang (utan att ta ut för mycket i förskott) i UEFA-cupen. Visst är det en hyfsad säsong Hammarby går mot?
När nu guldet känns mer och mer avlägset (särskilt om Bajen skulle förlora på söndag) finns det ett än mer självklart mål att nå upp till. Att nå en Royal League-plats. De fyra bästa lagen i Allsvenskan kommer till den ärofyllda (nåja) turneringen där de fyra bästa skandinaviska lagen tävlar om ära, berömmelse och prispengar. Vi med vinterabstinens från fotbollen kommer vara mer än nöjda med detta matchande av kvalitetsfotboll.

Turmål då – hur blir det nu?
När vi besökte västkusten för IFK:s hemmamatch i somras, lyckades Hammarby vinna tack vare ett självmål av (den nu bortflyttade) Antonsson. Ett turmål. Ett bittert (ja, även om man kan hånle lite åt de blåvita, så ser jag hellre att vi gör riktiga mål) mål, och 0-0 eller 1-1 hade varit ett mer rättvist resultat i den jämna matchen.
Målsnåla matcher, det är melodin när HIF möter IFK. Åtminstone på 2000-talet. På nio matcher har det endast blivit 17 mål, och räkna med att det blir tillknäppt även på söndag. Båda lagen har släppt in extremt lite mål i år, särskilt blåvitt, som (tillsammans med Malmö) släppt in minst mål i Allsvenskan hittills – 11 stycken så här långt. Mycket tack vare målvakten Bengt Andersson, som på senare år inte alls visat att han blir äldre. Snarare bättre.
Framåt har lagen inte varit lika framgångsrika. 20 mål vardera är ett facit som inte ens skulle skrämma en Lee Baxter mellan stolparna. Både Bajen och IFK har blandat strålande insatser med riktiga bottennapp. Formkurva (där IFK har ett visst övertag i och med fyra raka vinsteri tävlingssammanhang) och en hel del bonnröta (som den Hammarby hade på Gamla Ullevi) kommer därmed avgöra söndagens match.
Men det är på tiden att Hammarby tar sig ur formsvackan nu. Vissa tendenser kunde urskiljas mot Örebro och IA Akranes (som visserligen inte var mycket till motstånd). Dessutom har Bajen fått vila en hel vecka för en gångs skull (förutom Östlund, Runström, Petter Andersson och Marteinsson, som spelade landslagsmatcher) och det är mycket tacksamt för en sliten trupp.
Först och främst: Hoppas historien motbevisas och att det blir mycket mål på Söderstadion. En vinst vore mycket tacksamt, så man kan få samla gott mod till Islandsresan.
Vi ses på Söderstadion!