12. Mikael Hellström (1990-)

Han är svensk fotbolls mest lojala spelare. Åtminstone under 2000-talet. Mikael Hellström har tillhört Hammarbys A-lagstrupp i 15 säsonger. Det kommer att bli minst 16.
– Jag skulle inte kunna spela för något annat lag i Sverige. Det är Hammarby som gäller för mig. Att byta klubb skulle inte bara vara ett svek mot fansen utan även ett svek mot mig själv, sa Mikael Hellström i en intervju med fotbollsmagasinet Offside i början av 2004.

Mikael växte upp i Västerhaninge, söder om Stockholm. Han började spelade fotboll i Västerhaninge IF innan han som 10-åring tog klivet över till Hammarbys ungdomsverksamhet. Som liten spelade han mest som mittback innan han senare flyttades upp på mittfältet.
1990 flyttade Hammarbys tränare Kenta Ohlsson upp Hellström i A-laget. Debuten kom i omgång 13 samma år. Men den matchen vill nog “Hella” helst glömma. Hammarby spelade derby mot Djurgården och när Hellström kom in en bit in i andra halvlek låg Bajen under med 0-6. Hammarby förlorade till slut med 1-9.

Varje dag lottar vi ut ett exemplar av Hans-Olov Öbergs fotbollsthriller “En klockren no-brainer”. Dagens vinnare är Pontus Lundin, som röstade på Mikael Hellström.

Men Hellströms insats räckte ändå för att övertyga tränare Ohlsson och under säsongens resterande matcher var “Hella” startman. Första målet lät inte vänta på sig. Två matcher efter debuten gjorde 18-årige Hellström ett av målen när Hammarby hemmaförlorade med 4-2 mot IFK Göteborg.
– Jag sprang rakt mot klacken. Det var en häftig känsla. Det är det alltid. Det pirrar i hela kroppen, har Micke berättat.

Säsongen 1991 togs “Hella” ut i truppen till Junior-VM i Portugal. I sista gruppspelsmatchen mot Brasilien (0-2), den 20 juni i Porto, hoppade Hellström in. Det inhoppet blev Hellströms enda juniorlandskamp.
Mer speltid fick Hellström i ettan. Han var ordinarie under hela säsongen och blev en allt viktigare kugge i Hammarby. Men Bajen misslyckades med att ta sig tillbaka till Allsvenskan. Efter att ha vunnit vårettan kom man bara femma i kvalsvenskan.
Inför 1992 års säsong la flera av Hammarbys mest meriterade spelare av, bland dem spelmotorn Michael Andersson och målkungen Thomas Lundin. Nu skulle Bajen ta sig tillbaka med den unga generationen, bland dem Mikael Hellström. Men de förhoppningarna fick man snabbt ge upp. Laget var ännu inte moget för Allsvenskan och lyckades inte ens ta sig till Allsvenskan. Hellström gjorde dock en bra säsong och hörde till lagets bästa spelare.
1993 tog Tommy Davidsson över tränarsysslan och Hammarby gjorde en mycket bra säsong. Man vann serien med fem poängs marginal och var därmed tillbaka i Allsvenskan. Hellström gjorde återigen en bra säsong, men nu väntade en tuffare utmaning. Division I är en sak. Allsvenskan en helt annan.

Hammarby inledde Allsvenskan med elva raka matcher utan seger. Dessutom hade man förbaskat svårt att göra mål. På elva matcher hade man bara lyckats göra fyra mål.
– Micke är normalt den store spelaren som tar tag i bollen, det ligger mycket ansvar på hans unga axlar. Han visade i träningsmatcherna att han kan skjuta, men han är inte tillräckligt självisk. Det är väl hans enda svaghet, suckade tränare Davidsson i Dagens Nyheter.
På hemmaplan var man dessutom mållösa efter mängder av sumpade chanser. Den bästa möjligheten att spräcka hemmanollan fick straffläggare Mikael Hellström. I matchen mot Göteborg i den elfte omgången fick Hammarby straff. Hellström sköt, men bollen gick mitt i famnen på straffspecialisten Thomas Ravelli, som en dryg månad senare skulle bli betydligt mer känd för en annan straffräddning.
Efter ett två månader långt VM-uppehåll lossnade det dock för söderbröderna. I hemmamatchen mot Landskrona vann man med hela 5-2 och säsongens första trepoängare var ett faktum. Men målfabrikationen var bara tillfällig. Under resten av serien fick Hammarby det fortsatt tungt. Efter 24 omgångar låg Hammarby näst sist och nedflyttningen var nära. Mikael Hellström gjorde en dålig säsong och hade fått erfara skillnaderna mellan Allsvenskan och division I. Hellström hade lirat 20 matcher, gjort ett mål och hans getingsnitt i Expressen var svaga 1,95.
– Det har gått dåligt, inte bara för Hammarby utan även för mig. Den enda match som jag kan komma ihåg att jag spelade bra var hemma mot Örebro i våras. Men det känns inte som om jag har gått bakåt i min utveckling, det har varit ett mellanår. Jag hoppas det blir bättre nästa år, sa Hellström till Expressen.

Men “Hella” behövde inte vänta till nästa säsong. Efter intervjun med Expressen blev han bara bättre och bättre.Så även Bajen, som lyckades vinna de två sista omgångarna. Därmed tog man sig över strecket och hamnade på kvalplats. I den sista omgången bortaslog Hammarby Frölunda med 2-1. Hellström var en av hjältarna efter att ha knorrat in frisparken som betydde 1-1.
I kvalet väntade Kalmar och Hammarby inledde strålande. Hammarby började borta och i inledningen av den andra halvleken krutade Hellström in viktiga 2-1 med vänstern. Målet gav Hammarby extra krafter och man kunde till slut vinna med klara 4-1.
– Vi är i varje fall mer än halvvägs. Både jag och laget behövde tid för att växa in i Allsvenskan. Vi var inte riktigt medvetna vad som väntade oss, sa “Hella” till DN.
– Nu har jag dessutom fått vara skadefri en längre tid, och anpassat mig till det allsvenska tempot, fortsatte han.
Men trots storsegern vägrade Hellström att ta ut något i förskott. Trots allt återstod det en kvalmatch.
– Man ska aldrig vara kaxig, det kan kan man få äta upp efteråt, sa den alltid lika ödmjuka Hellström till Expressen.
Men returen slutade 2-2. Mikael Hellström och Hammarby kunde andas ut. Man skulle spela i Allsvenskan även 1995 – men inte längre än så. För den allsvenska säsongen 1995 blev ingen rolig grönvit historia. Hammarby lyckades bara vinna sex av 26 matcher och slutade näst sist.

Fortsättning följer här.