Om 1-3 mot Vålerenga speglade händelserna på planen? Ja och nej. Visst har Nanne Bergstrand och andra rätt i att fasta situationer är en del av spelet, men samtidigt var Hammarby oerhört nära att få utdelning på hörnor i första halvlek. Spelmässigt kan man dessutom tycka att Bajen visade betydligt mer än den norska fjolårstvåan, som utöver att gärna trasa sönder matchen lade tonvikten på fysik. Och så var det ju den där offsideavvinkningen…

Elvorna marscherade in på Santa María Polo Club i sydandalusiska Sotogrande till ”Just idag”-sång från läktarplats, vilket fick de flesta grönvita lirarna att dra på mungiporna; ett bra mycket trevligare ljud än det som kan vara Europas skränigaste planvattningsanordning. Dagens lägeruppgift var fjolårets norska silvermedaljöser Vålerenga, som tidigare under vistelsen i Marbella-trakten besegrat Häcken med 3-1, och bland annat hämtat in Felicia Rogic från tvångsdegraderade Eskilstuna. Då fortsatte Hammarby att rotera; flera av de som startade i segern mot Brann inledde andra halvlek och vice versa.

VIF sparkade igång matchen men det var Bajen som tog tag i taktpinnen, med ett vasst tidigt frisparksläge. Men istället tog norskorna ledningen redan med fem minuter spelade – via en av sina farliga omställningar. Ett inlägg möttes i bortre ytan men bollen studsade upp på knäet för den blåvitrödklädda spelaren… vilket blev ett perfekt inspel tillbaka mot höger, som gav öppet mål för landslagsyttern Karina Sævik. Strax därefter drogs det efter andan då Madelen Janogy blev liggande, men landslagsanfallaren var nog oroad över en vridning i högre grad än att själva situationen gjorde så värst ont.

Halvvägs mot paus hade HIF fått definitiv ordning på motståndarnas kontringar. Då började också spelövertaget bära frukt i form av kvitteringschanser. En första rejäl möjlighet kom i 28:e minuten, då Janogy hittade Matilda Vinberg – som direktsköt men fick se Piteå-bekanta Guro Pettersen fotparera. Returbollen studsade rakt ut till Jonna Andersson som dock inte fick ner sitt avslut.

Fem minuter senare tog Vålerengas målvakt så god tid på sig vid en inspark att hon varnades, och det var varken första eller sista gången som norskorna ville störa rytmen; det petades undan bollar för att förstöra igångsättningar och varje smäll tycktes göra rejält ont. Ändå tryckte Hammarby metodiskt ner VIF med mängder av hörnor som följd – det nickrensades framför egen mållinje flera gånger om, och närmast att hitta rätt var Eva Nyström. Istället resulterade en perfekt mönsterbrytande aktion signerad Kyra Cooney-Cross, som i 44:e avancerade centralt och avlossade en högerslägga som borrade sig upp i högra krysset. 1-1 lagom till vilan – skönt, men redan det resultatet kändes något frustrerande.

Till andra halvlek kom Lotta Ökvist, Vilde Hasund och Julia Roddar in i spel medan Ellen Gibson klev ner i trebackslinjen. Det skulle inte hindra henne från att ligga bakom vad som tycktes vara ett ledningsmål. Men en sak i taget – och ett norskt furbo-moment i taget… För halvleken var bara sekunder gammal då Janni Thomsen blev liggande efter en ganska beskedlig duell. På sidlinjen. Vinberg menade på att den danska landslagsmittfältaren kanske kunde rulla några decimeter, men det var hon föga intresserad av. Till på köpet joggade Vålerengas medicinkvinna makligt rakt över planen, då domaren väl anmodat spelaren att lämna densamma.

Spelmässigt ansattes Hammarbys backlinje ganska ordentligt av en nu betydligt högre Vålerenga-press – som rentav gav grönvit frispark då man tjuvstartade in i straffområdet innan Anna Tamminen slagit inspark. Men snart kunde Bajen hantera detta och ungefär kvarten in fick vi se samma matchbild som i större delen av första halvlek; grönvitt spelförande. I samma veva fick ”Madde” se sitt avslut räddas på mållinjen efter ett snabbt anfall där hon hann före Pettersen – målvakten som med sitt liberoagerande framgångsrikt störde då HIF gång efter annan såg ut att få till sistapassen bakom motståndarnas backlinje. Däremot fick hon kapitulera i 65:e, då Gibson klivit fram i mittcirkeln och friställt Janogy med en genomskärare. Ett säkert skott vid sidan av målvakten senare jublades det för fullbordad vändning – då kom en smått overklig offsideflagga upp, trots att Madelen till synes hade två försvarare bakom sig innan hon ryckte ifrån dem.

Att detta blev en matchavgörande knäck är nog mycket sagt i ett februarimöte, men nog var det frustrerande. Inte minst då fyra riktiga olycksminuter följde, då slutkvarten påbörjats. Först tog Vålerenga ledningen då Ylinn Tennebø tappades bort vid bortre stolpen vid en kantfrispark från höger. Sedan hann Hasund inte fläka sig fram på Emma Westins inspel, sedan Janogy vunnit bollen högt upp och Maika Hamano fördelat den vidare – ett öppet mål-läge. Och sedan fick motståndarna återigen utdelning på ”dødball”, här en hörna där Ingibjörg Sigurdardóttir höll sig framme och nickade. Hammarby matade på utan att riktigt få fram forceringschanserna och den här eftermiddagen räckte alltså brusten skärpa i egen box för en tvåmålsförlust, där spelet i övrigt ändå gav en hel del positiva svar.

Efter avslutat läger inleds tävlingssäsongen söndagen den 26 februari, då Brommapojkarna gästar Kanalplan för Svenska Cupens första gruppspelsmatch. Väl mött på Södermalm!

Foto: Henric Wauge