Hammarby Fotboll

ANNONS

U19: Uppryckningen blev till sen förlust mot DIF

Av Redaktionen, Publicerat för 6 år sedan.

Kvällens derbyretur hade det mesta. Hundratalet som orkade med en till höstkväll i det fria efter onsdagen, eller trotsade blåblå hockeypremiär, bjöds på fem mål, ramträffar, en S:t Erik-artad nick – och såg kanske till och med ett spöke. Sett till chansfördelningen och scenförändringen efter 0-2 borde Bajen också ha vunnit. – Snöpligt då vi hade momentum, konstaterar tränare Klebér Saarenpää efter 2-3 mot DIF.

Bajen saknade förkylde Abiel Sequar, ofta kapten på balansmittfältet, som rejält påpälsad i det tolvgradiga ruggvädret följde matchen från sidlinjen. Vi fick dock se en helt ny bekantskap i matchtruppen, även utöver U17-mittbacken Rasmus Fornander Källgren som liksom vid helgens seger i Djursholm bildade mittlås med Albin Hultin, och hans lagkamrat Hampus Söderström. 17-årige Eeti Ämmälä, offensiv och reslig med bakgrund i VPS från Vasa, har anslutit till laget:

– Eeti var här i somras och visade upp sig, och visade oss då så pass mycket att vi gärna ville se honom i vår miljö under hösten. Han har haft lite otur med en krånglande fot, men visat att han har den rätta karaktären för hårt jobb, och även god inlärningsförmåga. Spännande framtid för honom alltså, berättade Saarenpää.

Hammarby släppte in 0-1 redan tre minuter in i matchen. Filip Tasic fick väl obehindrat sätta ledningsmålet för DIF från högerläge. Giuliano Gatica i Bajens mål var inte nöjd; ”klipp honom nästa gång”, var budskapet till bland andra Samouil Izountouemoi. Det gjorde ”Samo”, tio minuter in, och den gången stoppades omställningen. Medan domaren sträckte sig efter det gula kortet försökte Wilhelm Loeper få Hammarby-yttern utvisad – det var visserligen ingen kompispass när bollen passades tillbaka till brottsplatsen, men att stuka sig i mottagningen blev inte speciellt trovärdigt. Annars var derbygrinigheten från de båda lagen på en bättre nivå – tillställningen skulle bli riktigt sevärd.

Bajen lyfte sig också sakta men säkert efter den fumliga och lite naiva inledningen. Kantspelet tog sig, och centralt oroade Marcus Mitander DIF-keepern Edvin Holst. I det läget var Djurgårdens 0-2-mål i 24:e tungt – det bokförs nog dessutom som självmål, då Ahmed Bonnahs vänsterinspel olyckligt bröts i de egna nätmaskorna.

Ändå återstod ju tre fjärdedelar av matchen och det grönvita tålamodet skulle betala sig. Elias Durmaz stickare mot offensivt släpande Abel Girma hoppades elegant över, vilket ställde Patrick Pettersson Hafoka i DIF-mittlåset helt. Mitander snappade upp bollen och förpassade den i nät. 1-2, och matchbilden framöver var därefter. Djurgården ställde om – och det blev riktigt farligt just efter reduceringen. Loeper överlappade återigen och drog till, men Gatica klarade, och hann dessutom upp för att reflextippa när Tasic nöp till på returen från bara någon meter. Framemot paus skapade HIF tillräckligt för ett 2-2-mål. Izountouemoi nickade tätt utanför, Hultin stötte nästa Olle Edlund-frispark över – och framför allt var både stolpen och ribban i vägen för Durmaz.

Men målen räknas ju. Det tog Girma fasta på, och hans insats vid kvitteringen var av S:t Erik-kaliber. Han hade nämligen skallat ihop med Michel Rosencrantz Montero i 54:e, och strax efter att de båda till allas lättnad rest sig, skickade Jakob Rylander in en precis boll från sin högerkorridor. Abel tvekade inte, utan nickade som om inget nyss hänt, säkert och otagbart. En skaplig slutpunkt på insatsen; Kevin Jarrett ersatte just därefter.

Hammarby fortsatte sedan att visa varför man, trots kvällens nederlag, är en bit före DIF poängmässigt. Jarretts första aktion var nära att resultera – domaren bröt när Bajen kombinerade, men David Nilsson vann bollen åter, och vid David Alms stickare fattades det väldigt lite kraft i petningen. Holst kunde inte hålla andrabollen – som Samouil var först på, men inte fick inom den övergivna målramen. Mitander tvingade Holst att sträcka ut halvvägs mot slutsignalen, och 3-2 hängde i luften – HIF hade redan då 7-0 i avslut under halvleken.

Istället kontrade blåränderna in 2-3. Det trodde i alla fall Arnold Ehn, vars nick såg ut att gå in vid Gaticas vänstra stolpe. Men där stoppades den, spöklikt. Eller så tog den, som DIF hävdade, inne i målburens hjul… Matchens utgång tyder väl kanske på att Årsta-bekantingen Özcan Melkemichel har rätt – den här gången. Man får också ge Ehn att han inte misströstade, utan var nära igen, bara någon minut efter incidenten. Avslutet strök den här gången andra stolpen.

Djurgårdens segermål gjorde just inbytte Cameron Streete, son till det sena 1980-talets Wolverhampton-mittback Floyd Streete. Bajen gav bort en kantfrispark från vänster där Gaticas direktiv inte tycktes nå fram till den (efter ytterligare ett par byten) än mer omdanade försvarsuppställningen. På seniornivå är det ju nästan som att luften gått ur DIF när blott en kvittering ska åstadkommas mot slutet, och med U19-tabelläget var rollerna ombytta här. Luften gick ur lite för Bajen, även om också Gatica var framme och köttade, och dom blårandiga fick revansch för Hjorthagen-vårmötet.

Saarenpää om derbyt:
– En bra fotbollsmatch där vi jobbar hårt defensivt, efter en knackig start, där vi sliter lite med vår organisation eftersom Djurgården spelar på ett helt annorlunda sätt mot vad vi förväntade oss innan matchen. Det tar 20-25 minuter innan vi börjar komma rätt igen, och kan kontrollera spelet på ett bättre sätt.

– I pausen får vi snacka ihop oss ännu mer och jag tycker att vi kontrollerar andra halvlek långa stunder. Djurgården har några individuellt skickliga spelare som skapar problem, men annars har vi bra koll. Därför känns hela upprinnelsen snöplig inför deras segermål, med inkastet och frisparken som leder fram till det. Vi hade stått för en stark upphämtning och hade momentum i det läget.

Förlust mot DIF, elljus och en matta lika pixlig som Nagorno-Karabachs flagga blir sammantaget inte så muntert, men här är Bajens båda mål: