Europaäventyret över – för denna gång
Hopp och drömmar har alla. De är väldigt bra att ha, för utan dem skulle man inte ha någon tro på sig själv (eller sitt lag). Men i nuläget är verkligheten ganska långt ifrån drömmarna.
Jag vet inte hur pass rutinerat lag Villarreal har. Jag vet att de har ett par landslagsspelare i diverse landslag, att de kom långt i UEFA-cupen förra året och att de spelar i samma färger som det svenska landslaget. Men de kan omöjligt haft ett mer orutinerat lag än Hammarby hade i går.
Snittåldern i Bajen var under hela matchen strax under 24 år (den sjönk drastiskt när planens äldste spelare, Ante Covic, blev utvisad). Det är förmodligen en av de yngsta elvorna Bajen någonsin ställt upp med i tävlingssammanhang. Och med ett anfallspar som tillsammans är ungefär lika gamla som Håkan Mild är KAN man inte vänta sig stordåd av Bajen.
Europaäventyret för denna gång började i (på sitt sätt) exotiska Island, och avslutades i (på ett helt annat sätt) exotiska Spanien. Och med det framtidslag Hammarby har hoppas jag på än fler exotiska äventyr för oss grönvita. Nej, jag rättare sagt räknar med dem.

Framtiden är vår
Med en handfull unga landslagsspelare i truppen har Hammarby något stort framför sig. Om dessa talanger får behållas, vill säga. Östlund verkar ju (enligt media åtminstone) redan vara på väg till någon av de högsta ligorna. U21-landslagsmännen brukar det inte ta länge för innan de hamnar i exempelvis Frankrike, Holland eller varför inte Österrike. Men lyckas Linderoth få talangerna att stanna kvar har Hammarby chansen att bygga upp något riktigt stort.
Så här många talanger har sällan skådats i Bajen. Medan andra klubbar får tillbaka hemvändare som Niclas Alexandersson, Patrik Andersson och Abgar Barsom (nej, jag skojar bara), har Hammarby hela tiden fått söka externa lösningar och ta upp juniorer från egna ledet. Men om ett tag kan läget vara annorlunda.
Om man fantiserar lite kan man tänka sig ungefär tolv år framåt i tiden. Petter Andersson är trött på proffslivet i engelska Southampton (som hållt kvar vid sin svenska satsning i år efter år). Haris Laitinen har hemlängtan från italienska Bologna och har aldrig riktigt vant sig vid den italienska livsstilen. Hans lagkamrat Björn Runström trivs desto bättre i skytteligan av Serie A, men övertalas av Haris att komma tillbaka till Bajen för att vinna ännu ett SM-guld till klubben. Patrik Gerrbrand har bänkats av holländska PSV Eindhoven efter en långvarig lårskada, och vill få en nystart i Sverige och Bajen. Och en 36-årig Alexander Östlund har redan varit i Hammarby ett par år, är grönvit lagkapten och har haft tio fina säsonger bakom sig i engelska Premier League.
Som sagt, jag fantiserar bara. Men innan du får för dig att skrika på spelarna nästa gång du tycker de spelar dåligt, tänk då på att de inte är mycket mer än 20 år gamla, och behöver allt stöd de kan få.
Då kanske de får för sig att återvända till sin klubb de startade sin proffskarriär i när slutet av karriären närmar sig. Det vore väl underbart?