Bittert men hoppingivande kryss mot ÖFK
HIF var förtjänt av tre poäng mot de rödsvarta, men det blev bara en. Poängtappet hamnar tydligt på ”marginaler emot-kontot”, då Bajen fick utfallet emot sig i flertalet tveksamma – och för all del svårbedömda – situationer. Med 2-2-bortastraffen i 93:e hade det under andra omständigheter varit svårt att se ljust på tillvaron, men spelmässigt stämde det mesta, inte minst för nyförvärven.
Det låg inte bara åska i Bajenland-luften i dag, utan även en air av fräschör. Hammarby mönstrade alla sommarfönstrets sju rekryteringar i dagens matchtrupp, däribland trion som presenterade sig på Kvarnen i fredags – Sander Svendsen, Oscar Krusnell och Muamer Tanković tog dock i likhet med Benny Lekström plats bland avbytarna. Mellan stolparna fanns Johan Wiland, men desto färre hade nog förväntat sig att få se Rebin Asaad tävlingsdebutera – bredvid Jeppe Andersen och framför Mads Fenger, som relativt sett ju är Hammarby-veteraner.
19 780 på läktarplats (däribland en bortasektion som var välfylld, delvis tack vare att Östersunds kommun passat på att förlägga en konferenshelg i huvudstaden för sina anställda just i samband med Årets Match™), fick se en rätt så frejdig första halvlek som påminde en hel del om den mot Häcken senast. Även denna första akt blev oavgjord, men här gjorde lagen varsitt mål. Rômulo var nära att hitta nätmaskorna redan i första spelminuten, men fick inte till nicken efter Arnór Smárasons inlägg från vänster.
Och redan åtta minuter in hade Hammarby bud på en första straff. Rômulo samarbetade med Arnór som nöp till. Bedömningsmässigt en sanslös situation: brassen hade varit solo med Aly Keita om inte bollen täckts med handen av Ronald Mukiibi, som i sin tur möjligen kunde ursäktas då avslutet redan ändrat riktning – på Sotirios Papagiannopoulus arm… Det fortsatte att hända en hel del, även om det var relativt tunnsått med klara målchanser. Ett av undantagen var ständigt giftige Saman Ghoddos direktavslut tätt vid sidan om bortre gaveln, vid en högerhörna.
Ghoddos hade, på tal om straffsituationer, kort dessförinnan en möjlighet att lägga sig ner i duell med Junior – men valde att stå på benen. Med tanke på hur tongivande Junior varit under säsongen, inte minst när det gäller att läsa sig till klockrena brytningar, så var den situationen typisk. Junior såg tydligt hämmad ut i sin tajming och rörlighet, särskilt innan paus, och det spolierade mycket för Bajens invanda spelsätt. Halvvägs mot paus tappade Junior okaraktäristiskt bollen till Ghoddos vid mittlinjen, föll och försökte ta det gula kortet för laget genom att greppa efter ÖFK:arens tröja, men denne hann undkomma. Då blev istället Arnór Smárason tvungen att ingripa (och ska vi fortsätta att försöka nyansera domslutskänslorna, så var omkullvräkningen så cynisk att rött inte varit direkt fel här, även om Fenger fanns med som siste man).
Till och med i samma ögonblick som 1-0-baljan gjordes, i 29:e, osade det straffspark. Jiloan Hamad ordnade frispark från höger och Samuel Mensah kopplade ett rejält brottargrepp på Römulo. Bajens anfallare fann sig dock, och fick på en volleyyttersida mot Keitas vänstra kryss. Samma målram som var ogin mot Wiland förra söndagen gjorde nu sitt jobb – bollen studsade vid krysset, ner på mållinjen, tillbaka i ribban… och i nät.
Ghoddos replikerade dock, efter bara fyra minuter. Efter att ha snappat upp en studsboll mitt på offensiv planhalva fick han jätteträff och Wiland fick inte tillräckligt med näve på långdistansrökaren, för att hindra den från att gå i mål. ÖFK tog över något i kraft av 1-1, men det var HIF som var närmast ett ledningsmål innan vilan – Hamads frisparksknorr täcktes med knapp marginal till hörna, och Rômulo prickade stolproten från 20-talet meter. Alhaji Geros chans var å andra sidan hetare, men avslutet mitt i boxen för högt, när Hosam Aiesh spelat in från sin högerkant.
Andra halvleken inleddes, med… en ny grönvit straffsituation. Återigen var det Smárason som sköt, efter en snurrfint i straffområdet, men förvisso med kort avstånd från tillslag och armtäckning. Direkt därpå lämnade Rômulo plats för Molde-värvade Svendsen, och 20-åringen var ingen blyg viol i sin debut. Efter några riviga sekunder på planen gav han Arnór en ny möjlighet att dra till, men tätt utanför från snål vinkel.
ÖFK hade inte speciellt mycket att säga till om spelmässigt, men båda de jämtska chanserna under halvlekens ordinarie tid var högkalibriga. Mukiibis luftduellvinst vid en tidig hörna gav en överrumplad Tom Pettersson jätteläge från nära håll, och Marcus Degerlund stod för en avgörande brytning till hörna just framför egen mållinje där Gero störtade fram. Dessutom ställde ett par tydligt felaktigt genomsläppta offsidelöpningar för Gero och Ghoddos till det för Hammarby-försvaret, som inte kände sig säkert på att ligga rätt, och man kunde inte riktigt trycka på som önskat framåt.
Det såg nu ut att ordna sig ändå. Efter en läcker fin brytpass från Birkir Már Sævarsson i 67:e tvingades Jiloan börja om, men sedan tog Junior vid – och avslutade en central räd med att både tvåfota och skottfinta i straffområdet, men skottet smet några decimeter utanför bortre stolpen. Minuten därpå debuterade också Tanković. Han ersatte Asaad, som stått för en både företagsam och stabil insats, och gav omedelbart råg i ryggen till hemmaoffensiven. Bollskickliga ÖFK betvingades med sin egen medicin och det borde ha varit avgjort innan den sura upplösningen.
Med dryga kvarten kvar ställde Bajen om blixtsnabbt efter en bortahörna, och Tanković nådde Svendsen som löpte mot ÖFK-målet från egen planhalva. Gästerna hade lämnat snabbe Aiesh för att säkra bakåt, men han tvingades dra omkull norrmannen bakifrån i straffområdet. I fallet fick Sander visserligen iväg ett avslut, men i knapp styrfart, och Keita klarade enkelt. För andra söndagen i rad, efter Birkirs räd mot Häcken, fick HIF-publiken alltså se en hemmaspelare bestraffas för att vägra filma. Dessvärre inte den enda likheten.
För även här tog Bajen ledningen sent, för att sedan släppa till bakåt på tilläggstid. Svendsen stod för nästa avslut där en hand var i vägen, och den här gången kunde domarteamet inte fria Papagiannopoulus och ÖFK. Hamad stegade fram och var kylig från elva meter.
Den vidskeplige kan sedan med fördel skylla det som hände i slutsekunderna på att många i hemmapubliken lade sig till med att jubla, för varje passning inom laget. Med fem minuter kvar till 90, i uddamålsledning, och med Jamie Hopcutt inbytt. Samtidigt hade Hammarby full kontroll på händelserna. Muamer förivrade sig inte när Juniors omställningsmacka till Sander och en snabb sidledspassning gav skottläge, utan klackade vidare för att behålla bollinnehavet. Men på tilläggstid slog Johan Bertilsson ett inlägg från höger som gick på Juniors arm, hållen invid kroppen. Brwa Nouri, inbytt, var lika kall som mot Galatasaray. Visst jämnar sådant här ut sig över viss tid, men inte över 90 minuter – och den glädjande grönvita prestationen landade i två förlorade poäng.
Siffror, HIF-ÖFK 2-2 (1-1):
Frisparkar för 9-11 (7-6)
Hörnor 3-4 (2-1)
Offside 3-3 (2-2)
Gula kort 1-1 (1-1); Smárason (hans fjärde)
Bollinnehav 49-51 (44-56)
Avslut totalt 9-7 (4-3)
Avslut på mål 5-3 (2-1)
Avslut i målram 1-0 (1-0)
Publik 19 870
Härnäst väntar tre raka bortamatcher på behändigt avstånd. Först: Akropolis, om en plats i Svenska Cupens gruppspel, med avspark 18.30 på Grimsta IP nu på onsdag. Därefter: Örebro 21 augusti (boka resan med Bajen Fans här!). Sedan: AFC Eskilstuna den 26 augusti (BF-utflykten kostar givetvis 51 kronor och bokas här!). Nästa hemmamatch: länsderbyt mot AIK, den 10 september. Biljetterna försläpps den 24 augusti och går ut till allmänheten dagen därpå.
Mattias Jansson
Foto: Peter Jonsson
