Superettan hemsökte Bajenland i Svenska Cupen
Varbergs BoIS, femma två gånger om sedan Hammarby äntligen lämnade serien, må ha blivit av med flera profiler i vinter. Våldnader från de magra åren saknades ändå inte – Jörgen Wålemarks mannar anfördes av Gabriel Altemark Vanneryr, och Joakim Wulff knockades till skepnaden av ett spöke i andra halvlek. Pa Dibba lyckades till sista jaga bort den värsta ångesten med sin kvittering i 94:e, och ge Bajen slagläge inför gruppfinalen.
Hammarbys tränarstab med Jakob Michelsen i spetsen valde en lite överraskande lösning på vänsterbacksproblematiken, som ju uppkom i och med Mats Solheims utvisning i Nyköping förra helgen. Bjørn Paulsen gick in där, men upp som vänstermittfältare så fort Bajen hade bollen i sin ägo, vilket var fallet under större delen av matchen – som förväntat. Därmed blev Birkir Már Sævarsson i sin tur något slags mellanting mellan mitt- och högerback, med Joseph Aidoo och Richard Magyar innanför sig.
Var man än bestämmer sig att det felade i matchinledningen, så kan det konstateras att denna försvarskonstellation fick en oerhört motig sådan. Kennedy Bakircioglu låg bakom att Arnór Smárason och Magyar fick iväg matchens första avslut, men detta beredde inte 38-årige Joakim Wulff några bekymmer. Istället låg bollen bakom Ögmundur Kristinsson och i Bajens nätmaskor, redan i den femte spelminuten. Richard nickade bollen ur eget straffområde, där Jiloan Hamad skulle ta ner den på bröstet till höger, men Joakim Lindner hann emellan med en tå. Thomas Boakye såg tillfället och tog sig fram, innan han hittade Gabriel Altemark-Vanneryr framför mål. ”Ömmi” var på direktavslutet, som sedan gick i hans bortre stolpe och skruvades tillbaka över mållinjen.
Fem minuter senare stod det 0-2 på tavlan, och det var nog en och annan bland de 6786 på läktarplats som muttrade ”Ljungskile” – även i denna fjolårets hemmamatch i cupens gruppspel gick Superettan-motståndare från västkusten till tidig tvåmålsledning. Aidoo fick fullkomlig snedträff på sin tänkta kantbytesboll från vänster, och brytningen på mittplan blev till en perfekt passning mot Karl Söderström. Högeryttern hanns upp av Paulsen som inte ville ta ett gult, av Bakircioglu som trodde bollvinsten skulle gå av sig själv, och efter en 40-meterslöpning testade BoIS:aren ett lobbavslut mot bortre krysset – och fick perfekt båge när bollen seglade över Kristinsson.
Bajen var i skriande behov av en snabb replik, och nästan direkt på avspark fick Sævarsson dit reduceringen. Dusan Jajic sökte honom med en genomskärare som Anton Liljebäck läste, men utan att få riktning på sin brytning – Birkir störtade fram, och efter dussintals avslutsförsök från exakt detta högerläge träffade han äntligen rätt.
Lika snabbt kom inte kvitteringen, även om Bajen hade bud på mer ganska omgående efter 1-2. Kvarten in kunde Pa Dibba, med såväl tur som skicklighet, snappa upp Kennedys lyftning och rycka sig fri från höger. Pa hade Fredrik som Torsteinbø som alternativ till vänster, men nog ändå valde rätt som gick på ett avslut mot Wulffs bortre stolprot – skottet studsade dock just utanför. Kennedy och Pa fick med gemensamma ansträngningar fram bollen till Jiloan, som ordnade en lika sagolik hemmadebut i tävlingssammanhang som bortadebuten förra helgen – om inte mer drömsk. Jätteträffen från 30 meter överrumplade Wulff helt, och satt högt i hans högra hörn.
För att hålla nyförvärvet på jorden kunde vi påminna om inblandningen i upprinnelsen till de två första cupmatchernas första baklängesmål, mot såväl ”Bissarna” som här, men det fanns dessvärre annat att gräva ner sig i denna söndagseftermiddag. Tempot och intensiteten från reducerings- och kvitteringsjakten pyste ut nästintill helt och matchen var oerhört chans- och händelsefattig långa stunder, främst då från 2-2 i 26:e minuten och fram till en sekvens tio minuter in i andra halvlek… vars första del förvisso innehöll ett par välslagna Bakircioglu-fasta, där Hammarbys mittbackar försökte stånga dit ledningsmålet, men inte rådde på detta Sveriges mest välväxta elitlag i boxen.
Just innan sekvensen som hade kunnat bli matchavgörande, byttes Gershon Koffie in bredvid Jajic. Hamad klev över på avlöste Torsteinbøs vänsterkant medan Smárason höll sig mer till höger än i forwardsläge, och Bakircioglu tog ett kliv framåt i banan.
Nästa gång Bajen hade bollen friställdes Pa av Birkir, och såg ut att peta bollen förbi Wulff. Men istället fick veterankeepern såväl Dibba som bollen på sig, och medan lädret retfullt studsade just utanför efter att ha gått tillbaka på anfallaren, blev Wulff liggande med blodvite från skallen. Domarna tillkallade blixtsnabbt läkarvård och lika fort byttes publikens besvikelse och frustration mot omtanke. Efter fem-sex minuter kunde Wulff resa sig, till applåder från hela arenan, och inte minst lättnad för Jörgen Wålemark som inte fått med sig någon målvaktsreserv till gruppspelets bortamatcher. När 38-åringen sedan skulle ta hand om insparken växlade supportrarna åter humör – visselorkanen dånade för varje hundradel av tid som Wulff ansågs ta på sig i onödan, innan han kallades för både sopa och bonnjävel på välbekant maner. Det hela påminde inte så lite om Hammarby Boxnings galor i Eriksdalshallen, där en bortafighter kan knockas groggy till öronbedövande jubel, och sedan tackas med applåder på väg ur ringen. Och nog har Erik Israelssons målskada gjort oss än mer gentlemannamässiga.
Nå, åter till händelserna. Det är inte utan att man undrar var i huvudet Wulff fick smällen. Dittills i matchen hade han sett fullt mänsklig ut, men därefter växte han till en monsterburväxtare som fick Matt Pyzdrowski att framstå som beskedlig. De grönvita chanserna skulle dock dröja, till det att Varberg – till synes ur ingenting – återtog sin ledning. En spelvändning gav inläggsläge från höger, mot bortre stolpen, där Altemark-Vanneryr nickade nästan rakt upp i luften men ändå inåt straffpunkten till, om än bara halvvägs dit. Aidoo, Magyar och Kristinsson missförstod varandra så kapitalt att alla tre kom på mellanhand i luftrummet, och Söderström kunde hinna emellan och knoppa dit 2-3.
Med tolv minuter kvar av ordinarie tid gjordes ett offensivt dubbelbyte som höll på att bära frukt direkt. Kennedy och Richard lämnade plats för Stefan Batan och Leo Bengtsson, kanske för att den förre skulle förhindra fler giftiga omställningar med sin snabbhet, men den senare bidrog starkt till den kanonad mot Varbergs mål som följde. I 82:a stod Koffie, som gjorde ett resolut inhopp, för en central bollvinst högt upp på BoIS planhalva – och stötte sedan fram Dibba i friläge. Wulff hade svar på tal och reflexräddade till hörna. I 82:e nåddes Birkir av en svepande djupledsboll från Gershon, och spelade in till Leo, som drog till direkt – men där stod kapten Pär Asp på mållinjen och styrde till hörna. I andravågen efter den spelade Sævarsson åter in till Bengtsson, som drog till igen, men nu från distans – men Wulff sträckte ut och tippade till ny hörna. Och i 92:a bjöd Leo igen med ett inlägg från vänsterflanken mot bortre ytan där Birkir höll sig framme och dessutom fick upp bollen – men han och en häpen hemmapublik fick se Wulff rädda á la friläge i handboll, från tre meter.
Men tilläggsminuterna var, i och med skadeavbrottet och de sex bytena, åtta till antalet. Och i den fjärde av dessa kunde inte ens den rödlätte och behagligt korpulente hallänningen längre hålla emot. Jajic såg ännu en maxlöpning från Sævarssons sida och det svartklädda försvaret orkade inte hänga med. Inspelet på halvvolley gick mellan ytter- och innerback till Dibba – som placerade in 3-3 från nära håll. I det läget spelade det ingen roll för de vidare förutsättningarna om Bajen lyckades trycka dit både 4-3, 5-3 och 6-3… medan en 3-4-kontring varit ödesdiger. Men det var som att allt var möjligt nu när magin brutits. Offensiven fortsatte med oförminskad styrka, men närmre än halvlägen då Altemark-Vanneryr blivit liggande med kramp kom man inte.
Nu avgörs allt i slutomgången borta mot Östersund, och med det sena 3-3-målet behövs ”bara” en uddamålsseger för att Hammarby ska nå kvartsfinal. Här kan du boka resa med Bajen Fans till Jämtland och gruppfinalen den 5 mars!
Mattias Jansson
Foto: Bildbyrån
