Hammarby föll i dag hemma för första gången i år – trots Arnór Smárasons 1-1 i 90:e minuten. Kvitteringen blev så omdiskuterad att matchuret tickade upp i 102:a innan det hela var över. Däremellan, medan det behagligt strilande solregnet övergick i skyfall, avgjorde Paulinho. De flesta bland nära 18 500 på läktarna lär få ner pulsen innan läggdags, men få glömmer nog upplösningen i första taget.

Den enda ändringen i Hammarbys startelva jämfört med föregående match, 0-1-bortaförlusten mot Jönköpings Södra, var att Leo Bengtsson ersatte Jiloan Hamad. ”Jille” skulle ändå få en huvudroll, efter att ha avlöst 19-åringen med knappa timmen spelad. Men även om matchen tog fyr på allvar först med 89 minuter spelade (varav ett antal sinkade), så byggdes irritationen lagen emellan upp tidigt.

Fem minuter in kom ett första tecken på psykkrig, när Bajen fick frispark på mittplanen och inget av lägren var det minsta intresserat av att hämta bollen, som låg förlupen i utkanten av Peter Abrahamssons straffområde. Strax därefter noterades Bengtsson för ett nickavslut i vasst centralt läge, efter att Birkir Már Sævarsson forsat fram på patenterat maner och fått på ett väl avvägt inlägg, men snärten uteblev och keepern klarade enkelt. Arnór Smárason stod för nästa försök, ett fräckt sådant från 40 meter, när målvakten positionerat sig långt ut och Hammarby erövrat bollen högt upp. Långskottet täcktes till en hörna där viss oreda uppstod, och Smárason såg med en enorm hemåtlöpning till att Häcken inte kunde ställa om, och att HIF-initiativet behölls.

Häcken oroade egentligen bara på en punkt – Joel Anderssons utgångsposition som högerback var snarast i höjd med Leos vanliga plats på planen, och ställde till det en hel del på Bajens vänsterkant, där Mats Solheim emellanåt lämnades väl ensam med Andersson och AIK-succélånade Ahmad Yasin.

Det saknades inte möjligheter för domarteamet att stävja en potentiellt hetsig utveckling med varningar, i matchens första fjärdedel, men varken Jeppe Andersen (som utmärkte sig med desto fler sjyssta men tuffa brytningar) som humörtappskapade Kari Arkivuo eller Juhani Ojala som hockeytacklade Sævarsson över sidlinjen vid ett omställningsläge fick gult. Själva matchbilden då? Ett visst grönvitt grepp, och ett frejdigare hemmaspel än vad publiken fått se vid de flesta av de föregående matcherna på arenan.

Häcken blev övermodiga på egen planhalva vid ett par tillfällen, den mest konkreta av faktorerna som skiljer klubben från kontinuerliga topplaceringar – som när Junior enkelt läste en central passning i 25:e. Rômulo spelade ut till Smárason, som var nära att lyckas med en tvåfotsframspelning tillbaka till brassen. Rômulo stod också kort därpå för en fin nickskarv som förlängde Mads Fengers fina uppspel till ett Bjørn Paulsen-skott. Men det täcktes, och just brassen och Bjørn hade det besvärligt i första halvlek, när Häcken gjorde det mer än trångt runt dem. Arnórs serve från höger möttes med en till synes perfekt Solheim-skalle tillbaka mot första stolproten, men ett bortaben hann förflytta sig och rädda på mållinjen.

Efter en komisk situation där Johan Wiland och Solheim hade svårt att komma överens om vem som skulle ta undan bollen från det farliga området, men keepern till sist resolut löste det hela, tog sig Andersson åter fram. Wilands undanstöt med vänsterfoten vid inspelet hamnade hos Yasin som nöp till direkt på returen, men rakt på Jeppe som täckte med underarmen, men framför överkroppen. Bud på straff ansåg sig Häcken ha även i halvlekens slutskede. Junior bröt Erik Fribergs passningsförsök till höger, och Solheim hamnade i duell med Paulinho, som lade sig. Det menade åtminstone Mats, som skällde ut anfallaren och sedan såg ut att bli viftad i ansiktet. 0-0 i såväl kort som mål, i paus.

Precis som Elfsborg gjort i Bajens senaste hemmamatch inledde Häcken sin andra halvlek intensivt, men utan utdelning. Istället blixtrade HIF till i 52:a. Rômulos delikata tvåfotare gav inläggsläge för Arnór, som sjabblade men fick en ny chans i form av frispark från samma läge. Bollen slogs kort i Sævarssons korridor, och efter en tunnel på Andersson sprangs islänningen omkull av ytterbackskollegan. Birkir har nu samlat ihop till en handfull frapperande snarlika sekvenser i precis samma yta under sin tid i Allsvenskan, där han varje gång försökt stå på benen och därmed förvägrats straffdomslut.

Istället tog Häcken ledningen, fem minuter därpå. De grönvita fick inte tag i Ojala, i luftrummet vid en högerhörna, och den finske mittbacken knoppade dit 0-1 via bortre stolpen och Wilands näve. Vid samma avblåsning gjordes bytet där Hamad kom in i spel. Man väntade heller inte med fler förändringar – Imad Khalili ersatte Rômulo och Kennedy Bakircioglu klev in istället för Andersen. Hammarby agerade särskilt därefter bollskickligare än det allmänt sett mest tekniskt inriktade gänget i serien, men oförmågan att hitta fram till målchanser höll i sig.

Samtidigt gjorde BKH allt för att trasa sönder varje ansats till forcering. Egentligen begripligt och rationellt, då agerandet ändå inte beivrades. Yasins tröjnummer kom upp på fjärdedomarens tavla i samma veva som Jeppe klev av – då låtsades den närkingske irakiern som ingenting och tog en lång löpning för att istället byta kant till högersidan, där klacksektionerna förstås väsnades så att han omöjligen kunde uppfatta situationen. Det hade förstås gått att kliva över även denna sidlinje, men icke. Först två farsartade minuter senare lunkade Yasin av. Publiken gjorde det enda rätta och steppade upp, med ett mäktigt tryck, men förgäves.

I 77:e fick Jiloan en retroaktiv frispark då Alexander Faltsetas försökt bryta. Kennedy-suset hördes från läktarna, men skottet fastnade i muren. I samma veva kom slutligen maskningsvarningarna, för både Ojala och inbytte Chisom Egbuchulam. Och i 84:e hade Smárason en första 1-1-chans, när Fenger klivit fram och Sævarsson fyllt på, men Abrahamsson klarade nicken. Bajen gick mot en svårsmält och frustrerande 0-1-förlust, men i 90:e inleddes händelseförloppet som stärkte de känslorna mer än vad vi trodde var möjligt.

Abrahamsson kastade bollen över sidlinjen då en lagkamrat blivit liggande med krampkänning, men halvvägs till mittlinjen snarare än rakt ut. Den cynismen blev droppen för Jiloan, som svarade med samma mynt. Igångsättningen nådde snabbt Marcus Degerlund, som direktskarvade Arnór till ett friläge, mot stillastående och oförstående gulsvarta. Fyra minuter av gurgel följde, där häpna Häcken-spelare nog fått halva truppen inklusive bänken utvisad om rättskiparna hunnit med. Istället fick Paulsen och Rasmus Lindgren varsin varning, vilket innebär avstängning för Bajen-spelaren.

Direkt på avspark fick Paulinho sista ordet. Hammarby borde givetvis, efter ett adrenalinstint och nästan NHL-mässigt råkurr, ha haft bättre uppsikt på en av seriens kyligaste och mest intelligenta lirare. Istället tilläts han söka och få ett perfekt frisparksläge, som han förvaltade lika väl, med en knorr i Wilands vänstra hörn. Ytterligare sju minuters tilläggstid återstod, men Hammarby fick inte heller ordning på denna kvitteringsjakt, och Häcken kunde hålla undan. Sista sparken, i 102:a minuten, blev Egbuchulams chipp utanför i friläge. Den mest tumultartade upplösningen på hemmaplan sedan hemmamatchen mot Öster 1998, och utöver den brustna hemmasviten, också ett fortsatt dystert facit mot Häcken.

Statistik, HIF-BKH 1-2 (0-0):
Frisparkar för 13-10 (5-3)
Hörnor 4-4 (4-0)
Offside 0-2 (0-2)
Gula kort 1-4 (2-2)
Bollinnehav 47-53 (36-64)
Avslut totalt 8-5 (5-1)
Avslut på mål 4-2 (2-0)

Ytterligare matchfakta finns här.

Nu får revanschen dessutom vänta till nästa säsong. Däremot har Bajen möjligheten att snart studsa tillbaka och påbörja en ny hemmasvit. Samma tid och samma veckodag som här, 15.00 söndagen den 13 augusti med andra ord, och då står Östersunds FK för motståndet. Här köper du biljett.

Foto: Bildbyrån